Snö!!

Julen ur träningssynpunkt har mest handlat om att försöka bromsa fallet så mycket som möjligt, frossa nån dag för att sen med "stort möda och stort besvär" ta sig ut på en löptur med isande vind och kyla piskande i ansiktet. 

Julen är av många anledningar svårare att få den träningsmängd man håller under övriga månader. Barnen är lediga och man vill ta till vara på tiden tillsammans. Något jag lärt mig denna jul t ex är att det krävs mycket jobb och tar mycket tid att spola upp en uterink till barnen på gården......:-)

Långpassen som annars görs vid 20.00 tiden på kvällarna är svåra att ta sig ut på när det är -20 grader ute :-) Men jag tänker inte stressa upp mig för mycket, inte alls faktiskt. Jag har lärt mig att min kropp är relativt lättränad i det avseende att "komma tillbaka till nivå. 

Något som dock inte är ok att ha trappats av är simningen. Jag har inte tagit mig till hallen så många gånger sista 3 veckorna som jag behövt, får bli skärpning i Januari. Simningen är fortfarande det moment jag är klart sämst på, och kommer förbli så även vid start i Augusti. Och om jag tränar simning 4 dagar i veckan fram tills tävlingsstart så är det ändå bara 10-15 minuter (!?) som jag kommer att kapa på sluttiden, sluttiden som kommer vara runt 12 timmar! 

Så varför lägga ner tid överhuvudtaget på simningen? Varför inte bara cykelträna hela vintern som är det längsta momentet på IM och klart det man kan kapa mest tid på? 

Jo, för att jag vill under ett år förbereda mig för att göra en IronMan, jag vill vara förberedd simmare,cyklist och löpare...triathlet! 

Men just nu längtar den här "Triathleten" efter långpass, och därför blir man oerhört varm i själen när man slår på spårstatusrapporten för Bergebo skidstadion och läser detta :)

Så idag mina vänner ska 2-3 timmar av min nyårsafton spenderas i skidspår, som jag har längtat :)

Gott Nytt År på er!

Vem satt på locket på motivationsburken?

Allt går i perioder, även träningsmoivationen. Vädret hjälper verkligen inte till :-/
Jag har sista 2 veckorna tränat ca 8 pass, inte alls var jag vill ligga i mängd.
Men ibland är det så, man tycker inte det känns roligt och då är det bra att bryta mönster.

Igår gjorde jag t ex ett pass med Borlänges hockeyveteraner. Det ger absolut ingenting ur en träningssynpunkt men det är en härlig stämning i båset och i omklädningsrummet och man skrattar en hel del med gubbarna som Söndag efter Söndag, år efter år tränar mellan 21.00 och 22.15
Idag vaknade jag upp och suget efter mjölksyra finns där igen. Små förändringar behövs, för det stora motståndet till att lyckas sitter inom mig och kallas för ursäkter.

Ursäkter föds ur problem med motivationen, iallafall med mig. Och problem med motivationen kommer allt som oftast över att man känner att man spottar på en sten.....man ser inte utvecklingen.
Det är därför jag behöver tävlingar!

Om det ser ut som på bilden ovan, som är från förra veckans 13km i Bergebo så är det svårt att springa på rekordtider! Mer skridskor är löpning....:-)

Men på alla problem finns även lösningar, nedan är ett par Icebugs som är en "dubbad" löparsko för vinterunderlag som säljs på Intersport Centrumbutiken för 1.599:- SEK.
För att kunna springa året runt är verkligen en kostnad jag kan ta. Slitaget på dessa blir inte lika hårt som på vanliga "sommarskor" så livslängden är oxå betydligt bättre. Väl investerade pengar för alla som vill underhålla löpningen under vinterhalvåret

Att springa på vintern är faktiskt bland det skönaste som finns! Man förbrukar inte lika mycket vätska som på sommaren så jag behöver inte ta med mig vatten på långpassen upp till 2 timmar, luften är frisk och skön för lungorna.....förutom halkan finns inga nackdelar. Och skon ovan löser problemet med halkan :)

Och då kan man faktiskt få tillbaka farten så pass bra att villaägarna gör vad dom kan för att du inte ska springa så fort ;)

Väntan på det vita guldet

Var är snöeländet som man svurit över fram tills man blev 30 och upptäckte det här med längdskidåkning!?

Efter jag slutade med Ishockey så har vintrarna varit ett enda långt elände till årstid, skotta snö, kallt osv. Sen hände något, någon typ av kris infann sig och jag fick för mig att Vasaloppet såg skoj ut. Blåbärssoppa och bullar, lite av en förlängd skolutflykt där alla gick i mål med ett leende.

Ner på Intersport och införskaffade ett par skidor av märket Madshaus i slutet av Januari och sen ut i spåret. 20mil samlades ihop innan Öppet Spår. 20 mil totalt som skidåkare är det jag talar om alltså.

Då är det bra att man får hjälp av folk som vet vad dom talar om, Torbjörn som jobbar på Centrumbutiken har nämligen åkt Vasaloppet på under 4 timmar :)

Vasaloppet lyckades jag inte få en startplats till men däremot Öppet Spår som är samma sträcka och bana.

Idag ser jag tillbaka på äventyret som min första "Nära döden upplevelse"
Jag kände mig stundtals som en oljemålning med ett humoristiskt motiv som någon ställt i spåret, folk susade förbi och log åt mig medan jag var totalt oförmögen att röra mig framåt. Det tog mig 8 timmar och 10min att ta mig dom 9 milen det året....med mycket bra snöförutsättningar bör tilläggas!

(Nu när jag skriver inser jag att Torbjörn hade med andra ord hunnit duschat, ätit, vilat en stund, tagit bilen hem till Borlänge och gått och sett Sagan om ringen på bio innan jag gått i mål om vi startat samtidigt....)

Lärpengen av detta var "Underskatta ALDRIG en tävling och kom ALDRIG oförberedd till en startfålla igen"
Alla som tar sig igenom denna distans på skidor har förtjänat min respekt, det är grymt långt! Men om man då gör det rätt från början så blir det däremot jätterolig tävling och ett jättebra sätt att behålla formen över vintern och samtidigt få dom välbehövliga långpassen.

Förra sommaren åkte jag ca 20mil rullskidor, sprang mycket terränglöpning och samlade trots den dåliga vintern på mig ca 50mil skidåkning på snö. I år åkte jag samma tävling och det tog 6.30, med riktigt bedrövliga snöförhållanden bör tilläggas. Av dom ca 10 000 som startade på Söndagens Öppet Spår så var det drygt 400st som åkte snabbare än mig.

Mitt mål för 2015 är att åka Vasaloppet på medaljtid, för detta krävs ca 5.45
För mig är det ett väldigt tufft mål såklart och det är mycket som ska stämma för att jag ska ha chans att klara det målet, jag är nämligen ingen duktig skidåkare :-/
Att sätta mål för mig handlar om att det ska vara en 75% chans att man faktiskt misslyckas.
Det är väl ingen utmaning när man vet att man kommer klara det?

Många säger att man "bara ska genomföra" men jag förstår inte varför man inte lika gärna kan "genomföra så bra som jag absolut bara kan"
Kriga från start till slut, sen om det tar 5 timmar eller 10 spelar ju verkligen ingen roll.
Men att jag vet att jag gjorde mitt bästa....DET spelar all roll i världen!

Jag kan inte sätta ett mål att jag ska vinna ett Vasalopp, eller göra en Ironman under 10 timmar 2015, men jag sätter mål som jag vet att jag KANSKE når om jag gör allt jag i min värld kan i förberedelser och slit. I det läget så spelar inte tider eller placeringar någon roll.

Känslan att stå vid en startlinje och veta att man gjort allt man kan, man är förberedd som man bestämt. Den känslan är den bästa, det som händer under själva tävlingen är saker som du inte kan påverka där och då. Väder, material osv sker ändå....allt man kan göra är att förbereda sig så bra man kan

Nu gäller det att vara beredd när flingorna kommer, jag var in på Intersport igår och testade Salomons ställ som passar för både skidåkningen och för löpningen i kallare klimat. Till skillnad från budgetvarianter så andas dessa plagg och samlar inte svetten i kläderna vilket inte är så skönt när man är ute och kör. Perfekt för mig som både springer och åker skidor på vintrarna, nu gäller det bara att bestämma sig för vilken färg man ska ha :-)

Att jaga tjejer i skogen i bäcksvart mörker.....

Tisdagen v. 48 bjöd på ett fantastiskt roligt pass, 90-100 min terränglöpning med Domnarvets GOIFs damorienterare :) Ca 8 tjejer och 2-3 grabbar drog upp i skogen klockan 18.00 med pannlampa.
För mig var detta något helt nytt men tänkte att jag åtminstone hade ett par riktigt fina skor att skylta med, så det såg ut som man hade koll på läget menar jag.......

Lärpengen blev att orientering INTE ska utövas med skor som tänkts användas till något annat än just orientering!!! :-)

Nu hade vi vare sig karta eller kompass med oss vilket jag förstått är själva kärnan i orientering.
Men när jag för 3:e gången och som ensam i sällskapet ramlade ner i en midjedjup bäck beslutade jag att inte fasen kan man kalla detta för löpning längre :-/

Efter ca 1 timmes löpning så säger den som springer först i gruppen och leder oss andra att ljusen nedanför kullen antingen är Falun.....eller Fågelmyra sopstation.
Även i dagsljus är ju skillnaden hårfin för en inbiten Borlängebo men när man i bäcksvart mörker i en björn och vargtät skog långt från civilisationen, med en pannlampa vars batteri börjar ge vika får höra dom orden så blev jag lite orolig......det skiljer sig nämligen ca 20km mellan dessa 2 platser

Iskall om fötter och en toppluva som verkade ha frusit fast på huvudet kom man tillbaka till bilen med ett stort leende, galet roligt pass med riktigt starka och hela tiden glada orienteringstjejer från Domnarvets GOIF. Detta blir det absolut fler gånger!

Trots detta har veckan varit dålig ur en träningssynvinkel, har liksom inte haft motivationen. 

Jag är på eller av som människa, inget mitt emellan. Problemet blir när jag har motivationsbrist, då faller jag totalt med allt från kost till motion. Frosseriet går till överdrift precis som träningen kan göra när jag är i såna perioder! Turligt nog vet jag hur jag måste göra för att ta mig ur spiralen, total nolltolerans på socker och onyttigheter. I morgon kör jag en sån period igen, fram till Julafton blir det inget fikabröd eller annat godis och liknande. Sköter jag kosten så sköter jag oxå träningen, det funkar för mig iallafall.....och tills på Tisdag är pannlampan laddad med nya batterier😄

Om du måste ställa frågan "- varför", så finns det inget svar jag kan ge som får dig att förstå det ändå :)

Det finns två sorters människor, dom som ställer frågan "Varför ska du göra en Ironman" och dom människor som inte ställer frågan.

Problemet är att om du tillhör kategorin som ställer den frågan, så finns det inget svar jag kan ge som gör att du kommer förstå det ändå :)

Ovan kommentar är stulet från min kusin Jonas som med en Ipa i handen på Norra Brunn i Stockholm i Lördags förklarade hur han såg på det här med Ironman.
Jonas gjorde sin Ironman med bravur 2012 och är vänlig nog att komma med träningstips och idéer för mina förberedelser

En annan bekant som tillhör Europaeliten inom löpning på maratondistanser gav mig sitt bästa tips inför min Ironman.

Han sa följande: "-Det bästa tips jag kan ge dig är att du försöker undvika i största möjliga mån att prata träning hemma, för om du inte lägger band på dig så kommer familjen kräkas på dig i Januari"
Och en annan som ville ha lite träningstips liksom....:-)

Man kan skratta åt kommentaren men det ligger så mycket sanning i det. Detta är en så stor del i ens liv just nu och självklart vill man tala med allt och alla om sitt stora intresse. Man vill lära sig av dom som vet, och försöka förklara för dom man vill ska veta....som ens fru i det här fallet :)
.
Hur konstigt det än låter så vill inte Veronica bli väckt efter ett nattskift för att jag måste berätta snitthastigheten på dagens cykelpass, eller hur pigga benen var på dagens långpass, jag måste försöka lära mig att det är så :)

Jättekonstigt är det, för överallt annars verkar hela världen tänka på Ironman träning, se bara nedan vad som satt i tunnelbanan i Stockholm t ex

För mig väntar ikväll lite cykelintervaller i garaget, ett nödvändigt ont efter helgens frossande i god mat och dryck......:-/

Planerade tävlingar 2015

Vasaloppet (90km skidor)
8 Mars

Säter marathon (42km löpning)
26 April

Blodomloppet (10km löpning)  
25 Maj

Siljan Runt (160km cykel)        
6 Juni  

Vansbro Triathlon (Halv IronMan, 1900m simning, 9 mil cykel, 21km löpning)
27 juni

IRONMAN KALMAR
15 Augusti

Det kommer säkerligen dyka upp något terränglopp under denna tiden oxå som jag deltar i men så här ser planerna för 2015 ut......nu gäller det bara att vara skadefri och frisk så man kan hålla i träningen :)

Nu längtar vi efter snö!! :-)

Sätt dig i solstolen och ta en öl för i helvete!!!

Man får höra mycket intressanta påståenden av allvetare och förstårsigpåare när man gör något sånt här som jag försöker göra just nu.

Av anledningar som jag inte kan begripa så blir vissa människor provocerade av att man rör på sig, att man försöker nå ett mål och att man satsar på sig själv också.

Tydligen ska man när hockeykarriärer och fotbollskarriärer avslutats träna på sin höjd en till två gånger i veckan, detta ska vara antingen gym eller promenader. Avviker du från detta är du med största sannolikhet en dålig pappa.

Men istället för att gräva ner mig och bli trött och besviken på dessa människor så säger jag istället TACK! För utan dom blir det garanterat ett till två pass mindre i veckan ;-)

Det är en enorm drivkraft att fortsätta provocera, inte med ord utan i dessa fall med handling. För jag VET att jag genom detta är en bättre pappa än innan. Jag orkar vara med mina barn mer. Jag hjälper till mer hemma än tidigare och är en friskare och gladare människa :)

Nu är det ju faktiskt tur att denna grupp är en minoritet och förtjänar inte mer utrymme än vad som precis skrivits, mycket roligare är det dock att skriva om er som önskat lycka till, pushat och peppat och varit glada för min skull. Dom flesta förstår inte riktigt varför man väljer just en IronMan, men mina vänner och familj och överraskande många fler stöttar ändå.

För många fler än jag kunnat gissa till förstår folk vad det är man håller på med, och man förstår också varför man gör det.

Att skriva några gånger per vecka i denna kolumn har gett mig mycket mer än vad jag trodde från början. Folk kommer fram och önskar lycka till, frågar hur det går och undrar vad man har för upplägg.
Jag måste erkänna att när förslaget om att skriva detta dök upp så var jag mer än lite tveksam. Resan mot detta mål har jag hela tiden sett som min egen. Jag har inte känt något behov av att skylta med den.

Människor förstår syftet med att överraska sig själv, att utmana sig själv och sluta hoppa på tårna i den grunda delen av bassängen och faktiskt ge sig ut på den djupa.
Människor i min ålder kanske mer än någon annan.

Det är vi som passerat 30 som relativt nyligen insett att dom idrottsliga drömmar vi hade under så lång tid av vår uppväxt inte kommer infrias, vi inser att vi kommer inte stå på den där fyllda arenan vi så gärna ville stå på. Vi kommer inte spela mot dom bästa eller nå dit vi ville. Vad vi gör då (mig inkluderat) är att vi liksom ger upp och börjar klämma in oss in i den där mallen och försöka passa in. För att sticka ut verkar fortfarande vara lika obekvämt för många vuxna som det var i skolåldern?

För er som inte har småbarn och inte ser mer på barnprogram än på nyhetsmorgon på morgnarna kan jag informera att Alfons Åbergs pappa är 34 år gammal!!! Alfons pappa! Ni vet, den tunnhåriga gubben som går i tofflor och röker pipa och läser tidningen hela dagarna.....han ska enligt serien vara 34 år gammal.....jag bara säger det :)

Om jag misslyckas, blir skadad eller tvingas bryta så är det ok. Jag kommer inte göra det för att jag är oförberedd och då ÄR det ok. Jag kommer se tillbaka på det här året när jag är för gammal för att röra mig utan att ha ont, när jag är för gammal för att ha en chans att klara det som krävs för att träna för något sånt här.. Jag kommer kunna se tillbaka och tänka att det året klev jag ur mallen och satsade.

Jag kommer INTE i detta avseende titta tillbaka och tänka "tänk om", i detta fall ska jag titta tillbaka och tänka "TÄNK ATT" :)

Nedan är en fantastisk film från 2014 års tävling, den ger mig gåshud varje gång

En träningsvecka i November

Måndag

PASS 1

Löpning ca 75min före jobbet

Den gröna kurvan visar höjdskillnaden på passet, just detta pass gick upp till Bergebo så därför ser det lite speciellt ut

Den röda kurvan visar pulsen under passet.
Det som är intressant för mig är att jag inte skenar i puls trots stigningen, den ökar självklart men går ner ganska snabbt efter jag kommit upp på toppen och det planar ut







PASS 2

Crawlkurs på kvällen 60 minuter.
Fokus på teknik, detta pass görs med simtränare som hjälper mig. (Se sälen i bakgrunden)
Ett måste för mig som är nybörjare. Arto är gammal tävlingssimmare som kommer med många bra råd och tips. Utan honom så blir det nog ingen IronMan för mig






Tisdag

PASS 1
45 minuter Gymträning före jobbet. Fokus på bål (mage rygg) samt axlar



PASS 2

60min cykelintervaller på kvällen när barnen somnat. På cykelintervallerna körde jag 5 min på lätt växel men hög kadens (trampar fort, ca 85-90% av max) och sen 5 minuter på tyngsta växeln. Varvade detta i en timme

Onsdag

VILA..........


Torsdag


PASS 1
Crawlträning 45 min






















PASS 2





















Löpning, intervaller på kvällen när barnen somnat. Uppvärmning 20min och sen 7st 3 minutersintervaller där jag springer i ca 3.40 tempo på bandet i 3 minuter och sen hoppar av och vilar i 1.15. Det jag vill se är att min puls går ner mellan intervallerna, man ser att ju fler intervaller desto mindre går pulsen ner. Kurvan ser ok ut tycker jag, pulsen sjunker bra hela tiden mellan intervallern

Bilden är en pulskurva under intervallerna

Fredag

PASS 1

Crawl 45 minuter. Före jobbet
Riktigt skönt sätt att börja dagen, simning är skonsamt mot kroppen och vid 06.30 är det väldigt lugnt i bassängen. Kan rekommendera dessa pass för nyfikna :)

PASS 2

Löpning 8 km i 5 minuterstempo (lugnt)



Lördag


Långpass 3 timmar löpning i lugnt tempo med sällskap. Fokus här är att lägga grunden för nästa åra mer slitsamma "snabba träning" Lägga grunden på pyramiden kan man säga.
Försöker ligga i snittpuls runt 135-140 (Min maxpuls är ca 200 slag per minut) slag per minut vilket är väldigt sakta och lugn löpning

Söndag

Lätt gym, fokus bål. Situps, rygglyft och plankan mm


Totalsumma vecka 45 blev: 

10 pass, ca 11 timmars träning på 7 dagar

Långpass och pulsklockor

Veckans 10:e pass bjöd på ett långpass på 30km löpning med trevligt sällskap. Långpassen SKA GÅ LÅNGSAMT men det är inte så lätt som det låter. Man har ett så kallat "bekvämtempo" som man lätt halkar in i. Därför är det bra att springa långpassen med sällskap, då hjälper man varandra att hålla ner farten. 

Det viktiga med passet är att springa länge, inte springa långt. Vi höll på runt 3 timmar idag, jag vet inte exakt för min Garmin lägger av pga dålig batteritid när man är ute länge. Fruktansvärt irriterande ibland, som t ex under Vätternrundan då klockan dog i Hjo. Har kört Garmin ett tag nu men jag börjar bli bra less på hur det strular på olika vis för olika modeller. 

Jag vet inte vilken model som passar min träningsstil bäst, jag har inte ork eller tid att sätta mig in i alla olika varianter och modeller som finns. Jag vill att det ska vara användarvänligt och ha en övergång mellan cykling och löpning. 

Jag har sneglat åt Polar eller Suunto som verkar ha riktigt bra varianter. 

Pulsklockan är ett jättebra redskap för att hålla koll på din träning samt få hjälp att nå målen man satt upp. Om man springer för att t ex gå ner i vikt så hjälper klockan dig att du får ut max av varje pass, att varje pass maxar förbränningen. All motion är bra men den går ofta att effektivisera. För mig som har familj, jobbar heltid och har en aktiv familj måste jag få ut något av varje pass. 

Jag är in på Intersport i stort sett varje vecka, inte alltid för att köpa något. Ibland bara för att bolla idéer med dom som jobbar där. Vi ska vara rädda om den här typen av butiker, samhället går mot löpande band försäljning där billig arbetskraft är viktigare än kompetent arbetskraft. Jag vill att den som säljer produkten till mig vet mer om produkten än mig själv, dom kraven ställer jag i allt annat jag köper så för mig är det självklart även när det kommer till min träningsutrustning. 

Sällskapet på dagens 30km långpass, 2 erfarna löparrävar i Tobbe och Tommi. 

Prioriteringar

Att försöka få ihop träningstimmarna man har som mål att komma upp i varje vecka är ett pussel, särskilt när man gör det som familjeman och pappa till 2 härliga barn som är aktiva så som en 2 åring och en 7 åring ska vara :) 

Jag bestämde mig direkt att jag måste prioritera bort många saker inför denna satsning, men ingen av dom sakerna ska vara barnens och i minsta möjliga mån inte heller Veronicas.

Jag "prioriterar bort" (om vi nu ska kalla det så) utekvällar på krogen, biokvällar, afterworks osv.

Vid ett enda tillfälle detta året missade jag ett evenemang för min son. Han hade fotbollsmatch och jag skulle en vecka senare cykla Vätternrundan. Jag valde bort fotbollsmatchen då jag var tvungen att göra sista långpasset på cykel, något man avslutar en träningsperiod med inför tävling. Jag hade grymt dåligt samvete och passet var bedrövligt. 

Min 7 åring är en kille som är väldigt trygg i sig själv, han skulle klara att jag inte såg varje match. Men jag är betydligt blödigare, jag vill inte missa en enda...

Jag gör den här satsningen tillsammans med min familj, inte på bekostnad av deras egna intressen. Jag tränar när andra pappor och mammor inte klivit upp än, och när andra väljer att lägga en eller två timmar framför tv:n på kvällen med en öl så sitter jag på cykeln eller springer en vända.

Det kommer inte att vara så för evigt, jag jobbar väldigt målmedvetet mot ett mål som jag vill genomföra. Jag vill visa mina barn att deras pappa är en sån som genomför saker, som klarar saker alla kanske inte skulle göra. När jag målar upp det perfekta scenariot om hur tävlingen kommer utspela sig den 15:e Augusti nästa år, så är det nästan alltid samma bild. Att jag går över mållinjen när det fortfarande är ljust ute (sista går i mål 23.00 nämligen) och jag kramar om Veronica och barnen. Jag hoppas att Malte som då är 8 kan lära sig något, inte att springa cykla eller simma. Utan att man ger inte upp, man fortsätter fast det är jobbigt.

Oavsett hur mycket jag förbereder mig så kommer jag många gånger under loppet vilja bryta, jag kommer ha fruktansvärt ont. Mina lår kommer få kramp och jag kommer vara helt tom på energi. Allt detta vet jag. Anledningen till att jag vill träna så mycket som möjligt innan är för jag vill hellre ha kramp i låren i 10km än i 30km när löpningen påbörjats. Jag vill inte stå vid starten och undra om jag gjort allt jag kunnat för att förbereda mig, jag vill njuta av vetskapen att jag gjort det.

Jag tror att jag lär mina barn, främst Malte som är äldst något man inte kan lära sina barn från läktaren eller i soffan eller i bilen på vägen hem från en fotbollsmatch. 

Jag hoppas det iallafall.

Bilder från 2014 års IronMan i Kalmar

I år var man bara åskådare, men vilken upplevelse det var!
Vädret är nästan utan undantag fint i mitten av Augusti i Kalmar (Öland har i stort sett varje år minst antal regndagar i Sverige) och även i år.

Detta är ett helt sinnessjukt evenemang där alla skriker och hejar, stämningen är olikt allt annat jag upplevt och jag är så otroligt tacksam över att få vara en del av detta nästa år!

Bilden ovan är från starten. Klockan är ungefär 06.40 på Lördagsmorgonen och det kändes som hela Kalmar stod på kajen för att heja på dom 2 400 startande (2 700 anmälda) från hela världen

06.55 startar proffsen och blir presenterade av den SydAfrikanska speakern Paul Kaye vars jobb är att vara just speaker på Ironman tävlingar. I 16 (!!) timmar håller han publiken igång likt en hejarklacksledare. Han är en upplevelse i sig kan jag lova :)

Kajen i Kalmar fullpackad med publik vid 06.45 på Lördagsmorgonen för att heja

Efter 3,9km simning i Kalmarsund når triathleterna bryggan inne i Kalmar stad där ett snabbt ombyte från våtdräkt till cykelkläder. Det är helt fullpackat med publik i växlingen när dom tävlande ger sig ut på den 18 mil långa cyklingen

Genomsnittspriset för cyklarna som står och väntar på dom tävlande är 44 000:- per cykel.
Detta innebär alltså att det står cyklar till ett värde av ungefär 105 miljoner(!!) och väntar.
Bör nämna att min egen cykel kommer nästa år hjälpa till att dra ner det snittet ganska kraftigt :)

Av totalt 18 mil cykling så går ca 6 mil på Öland och 12 mil på fastlandet. För dom som är här och hejar på någon specifik brukar detta vara ett bra läge att fika och äta något, cyklingen tar ungefär 6 timmar för amatörerna...

Efter cyklingen så är det bara att slänga på sig skorna och ge sig iväg på den 42km långa löpningen

Löpningen består av en 3 varvsbana, detta gör att dom tävlande får springa genom centrum 3 gånger och banan har lagts slingrande genom stan så publik lätt kan flytta sig mellan gatorna för att heja på sin favorit.

Denna bild tog jag från läktarplats klockan 22.55 på kvällen, 5 min innan stängningen av 2014 års IronMan tävling.

Det är proppfullt på stan och runt målområdet, hela Kalmar hejar in dom sista tävlanden och segrarna i herr och damklassen är på plats för att ge medaljer till dom som går i mål under tävlingens sista timme.

Dom tävlanden måste klara tävlingen under 16 timmar för att få medalj och kunna få höra Paul säga orden alla som tränar inför detta event vill höra......congratulation, YOU ARE AN IRONMAN!

I årets tävling kom 2 tjejer inspringande på tiden 15.59.55 och klarade tiden med 5 sek. En man sprang in på 16.00.45 och står i resultatlistan som "DNF" (did not finish) Ingen fin medalj fick han heller..... Livet är grymt ibland :)

Medaljen på bilden tillhör min kusin Jonas som 2012 klarade detta kraftprov, han låter den hänga väldigt synligt och centralt varje gång vi hälsar på :-)

Dags att se ut som en säl under en hajattack igen

Det är så jag föreställer mig att det ser ut. Skum, bubblor och nån som skriker......

Simmare är speciella, dom använder roliga ord och ser helt blåallvarliga ut när dom säger dessa. 

Idag kom simtränaren in på kontoret och sa, "ikväll ska vi köra med en dolme mellan benen, då blir det ordning ska du se"  

Japp, simträningen blir nog förbaskat intressant idag. (dolme är tydligen nått slags flytredskap och absolut inget att garva åt fick jag förklarat för mig)

Vi ska vara på plats 10min innan coachen kommer. Stretcha, tänja och sträcka ut kroppen. "Vi vill inte ha några sträckningar i det här skedet" förklarade han. 

Jag misstänker att han tror att om vi förutom den bedrövliga tekniken också åker på en sträckning, ja då finns det inget hopp...då är han en simcoach utan elever.......vad dom i Japan kallar en badsamuraj. 

Sen kommer den där välbekanta tanken. 

Tänk om.....ja tänk om jag bara hoppar i den där iskalla bassängen och helt plötsligt behärskar detta satans påfund som crawl är, jag betar av längd efter längd som ett vattendjur! 

Tanterna med badmössa och näsklämma i banorna brevid blir så imponerade av killen i bassängen så dom måste sätta sig på kanten och bara titta.......

Idag är det nog så, det känns så! Nu är det dags att bege sig, nu ska man klämma fast en dolme mellan knäna och bli det vattendjur jag i grund och botten är! 

Varför rätt material är så viktigt....

Det sitter inte i grejerna är ett gammalt uttryck som iallafall varenda gammal hockeyspelare har hört. Självklart är det träningen som ger resultaten och inte om du har ett par skor för 2500:- eller en pulsklocka som mäter hur långt från månen du befinner dig.

Men som det mesta finns det 2 sidor på alla mynt. Om man tittar rent estetiskt och vilket humör du befinner dig i när det är som lättast att träna. Dom pass det är som lättast att komma ut på är tveklöst dom med fint väder, du har haft en bra dag/vecka och sommaren pågår för fullt. Du befinner dig i en sinnesstämning där du har nära till att le. 

Samma känsla lovar jag att du har en småruskig höstdag om du drar på dig dina nya tights, dojjor, provar nya klockan eller vad det nu är du har unnat dig själv den dagen. Om din investering i nya tights, tröja eller löparjacka gjorde att du kom ut på några extra pass, och kanske knuffade dig förbi den där magiska 2 veckors perioden som man måste passera innan det börjar gå lite lättare.

Är det inte värt dom där hundralapparna? 

Att känna sig snygg när man motionerar är inget att skämmas för. Det är förbannat roligt med nya grejer och vad dom hundralapparna egentligen är en investering i är faktiskt din hälsa.....finns det något som är viktigare än din hälsa?

Den andra och betydligt viktigare aspekten är att du måste ha rätt grejer för att slippa bli skador, jag tänker då främst på skor. Att köpa skor på nätet där du inte har en aning om om skon passar ditt steg är enligt mig helt vansinnigt. Jag betalar gärna 200:- extra för servicen av en kunnig person som hjälper mig få rätt skor för mig. I år har jag tränat hårdare än någonsin tidigare, till skillnad från i fjol så har jag varit helt skadefri. Mycket av det tackar jag Tobbe Johansson och teamet på InterSport i Borlänge för. 

Jag har inte tid eller lust att sätta mig in i vad jag behöver och vad som är rätt för mig. Grejen är att ju mer jag tränar, desto starkare och lättare blir jag oxå. Desto mer förändras därför oxåmitt löpsteg, och desto mer behöver jag hjälp i mitt val av utrustning. Att träna är nyckeln till att utvecklas, att kunna träna är en förutsättning, och för det är att vara skadefri ett måste. Det hänger ihop och är helt självklart....

Crawl

Crawl är ett Djävulens påfund, det har ingenting med hur stark, eller vältränad du är. Du kan lyfta 400kg i bänkpress men se ut som en flytboj brevid en tant som simmat sen barnsben. 

Mina försök att få bukt med problemet görs oftast på morgonen vid 06.30 i Maserhallen. Det är minst folk då och tanterna som tränar samtidigt som mig ger mig moderliga och sympatiska blickar. 

Jag får fasen inte till det, 50 eller 100 meter är en kamp för överlevnad. 

Jag gissar att det måste se ut som jag försöker slå ihjäl vattnet med händerna så det slutar göra sån satans till motstånd när jag simmar! I morgon bitti är det nya tag, om jag har tur så faller någon typ av polett ner under natten och jag simmar som en delfin i morgon! 

Jag har tillsammans med en kompis som oxå ska göra sin första IronMan nästa år anlitat en privatlärare. Jag tror att simläraren ser mig som sitt projekt för 2015. 

Han för nog en liknande blogg där han skriver om sin omöjliga uppgift, sin långsiktiga plan och livs största prövning. Att få Patrik att kunna crawla! 

Jag hoppas isåfall att han lyckas med sin utmaning och kan avsluta bloggen mycket tidigare än väntat. Jag hoppas han överträffar alla sina förhoppningar och förväntningar och lyckas med sitt 2015 projekt med bravur......snacka om att jag önskar den killen framgång :-)

Egentid i garaget en Tisdagkväll när barnen sover, notera den avancerade stakmaskinen i taket :)

Varför IronMan?

Den 15:e Augusti 2015 kommer jag att genomföra en IronMan, en av världens tuffaste uthållighetstävlingar. Ett mål som för endast 3 år sedan, och 30 kilo tyngre än idag kändes fullkomligt orealistiskt. Jag har ingen bakgrund som konditionsidrottare, jag har inte ens talang för det. Jag har däremot i detta varit målmedveten och fått fantastisk stöttning.

För 3 år sedan ställde jag mig på vågen och den visade 119,5kg. Jag tränade styrketräning och gjorde 150kg i bänkpress, 240kg i marklyft och 260kg i knäböj. Jag intalade mig själv att jag var vältränad, att jag mådde bra. Självklart måste man träna mycket för att lyfta mycket, men idag har jag en annan syn på vad hård träning betyder. Men personen jag såg framför mig i spegeln såg inte vältränad ut, och han trivdes inte med hur han såg ut.


Av en anledning jag inte kommer ihåg idag så skulle jag den sommaren ge mig ut på en löprunda, jag kommer ihåg hur jag fick varva 2,5km rundan med löpning och promenader. Några månader efter sprang jag milen för första gången på många år. Det tog mig 1 timme och 14 minuter. Jag var jättestolt över prestationen och satte då upp ett hemligt mål i mitt huvud. Jag funderade på vad som skulle vara den största utmaningen, den mest osannolika bedriften för mig att genomföra.

Det absolut värsta jag kunde komma på var IronMan. 3,9km simning i öppet vatten följt av 18mil cykling för att sedan springa ett marathon! Året var 2012 och jag funderade på när som skulle vara rimligt att vara i form för att klara det. Jag kom fram till att 2015 borde vara realistiskt. Jag kan inte betona nog mycket hur fruktansvärt långt bort detta var. Jag hade gått upp för en slalombacke och började tänka på om inte Mount Everest skulle vara ett rimligt projekt. Jag överdriver en smula, men inte så mycket faktiskt. Detta var långt bort :)


Jag började träna mer löpning, drog ner kraftigt med träningen i gymmet och gjorde framsteg. Jag la om kosten, lärde mig vad maten innehåller och hur mycket jag behövde äta varje dag för att bli lättare men samtidigt kunna träna. Jag lade om mitt liv kraftigt. Men jag berättade inte för någon om mitt mål, inte ens min fru i det här läget. Det var så osannolikt, till och med för mig själv. Att jag, 110-115 kg tung skulle kunna genomföra en av världens tuffaste uthållighetstävlingar.

Men för mig själv fanns det där, hela tiden. Jag satt däremot upp delmål, efter att ha sprungit milen för 6:e gången beslöt jag mig för att fortsätta springa efter dom 10km passerats den 7:e gången. Jag sprang för första gången i mitt liv 21km, en halvmaradistans. Känslan var obeskrivlig, att kunna genomföra något sådant samma år som man varvade löpning och promenad runt 2,5km slingan gav en euforisk känsla. Tro mig när jag säger att det var i exakt detta ögonblick jag var fast. Det var där på trappen utanför hemmet jag bestämde mig på allvar, jag SKA genomföra en IronMan 2015, jag tänker stå vid startlinjen så förberedd jag någonsin kan vara den 15:e Augusti 2015.


Min fru var den första jag berättade om mina planer för. Jag ville höra vad hon tyckte och tänkte om detta. "Självklart ska du köra, jag stöttar dig" var svaret. Jag kände dock att vi fick lov att diskutera igenom detta mer ingående. Man ska ha väldigt klart för sig vad en satsning av detta slag innebär för en hel familj, eller iallafall av den som lever ihop med någon som tränar för en IronMan. Är man inte proffs så pratar vi om träningstider på tidiga morgnar, före jobb och skola. Sena kvällar när övriga familjer sitter och myser i sofforna framför tv:n. Allt detta ska göras utan att gå ut över först och främst barnens aktiviteter. Den man lever med måste släppa mycket av sina aktiviteter, offra mycket av sina fritidsintressen. För den man lever med har den absolut viktigaste yttre rollen i att lyckas med en prövning likt denna. Utan min Veronica skulle detta aldrig gå, utan hennes stöd och uppmuntran skulle jag inte orka motivera mig för hälften av passen jag idag gör. Hon tröttnar ibland oxå, självklart. Men hon skulle aldrig be mig sluta, att jag skulle strunta i det eller göra något annat. Av alla proffscoacher som finns ute på marknaden så är hon tveklöst den bästa jag vet.


Det som driver mig idag är att jag vid 33 års ålder hittat en idrott som jag inte vet var gränsen är, jag vet inte hur långt eller hur hårt jag kan pressa mig själv. Jag kan om jag vill göra ett pers varje vecka, om inte springa eller cykla lite fortare, så kan jag springa eller cykla lite längre. Jag kan i min träning och i mina förberedelser hela tiden tävla.....mot mig själv. Och jag har kommit till det läget, att det inte finns någon som är roligare att slå än sig själv. En IronMan är en extrem grej att sikta mot, iallafall om du inte har någon som helst motionsidrottsbakgrund, om du var sämst på varje löptest när du spelade hockey och låg i botten på varje coopertest. När man fått höra hela sitt liv att man kunde blivit något om man inte varit så lat, så är det i såna ord jag hittar styrka och motivation. Jag har passerat många gränser redan av vad jag och framförallt folk i min närhet trodde var möjligt. Men att genomföra en IronMan är inget jag gör för någon annan, du kan inte göra något sånt för någon annan än dig själv. För ingen annan än dig själv kan få dig att kliva upp på morgonen, cykla till simhallen och crawla 1 timme. Cykla till jobbet för att sedan äta en snabb lunch så man hinner köra ytterligare ett pass vid lunch. Ingen annan än du själv kommer få dig att kliva ut i garaget och sätta dig på trainern och cykla i 60 minuter och bara stirra in i ett skruvhål på väggen, för att följa upp det med att springa på löpbandet och stirra in i ett annat skruvhål i en timme. Ingen annan än du själv.


Och ingen annan än du själv kan heller sätta upp dina mål, om det är att gå ner 10kg, klara av att springa en mil, eller bara må bra.


Dina mål är dina egna, vägen dit är din egen och resan gör du själv. Du är stark, du klarar mer än du tror och i stort sett allt är möjligt om du har ett rimligt tidsmässigt satt mål, kan bryta ner det i delmål, och förbereder dig så som du lovat dig själv.


Ingen kommer att komma ihåg eller ens bry sig om jag inte står förberedd vid startlinjen den 15:e Augusti, ingen kommer ligger på nätterna och grubbla eller fundera på det särskilt mycket. Ingen utom jag, för i mitt huvud just nu så är detta mitt OS guld, mitt Everest och min livsuppgift....bara min.


Jag kommer inte vinna i Kalmar, jag kommer inte att vara i närheten av några medaljer, men som jag försökt betona tidigare så är detta inte en tävling mot andra triatleter. Jag kommer stå redo i Kalmar, jag kommer kriga fast huvudet säger sluta, jag ser mig själv gå i mål och få höra orden
"YOU ARE AN IRONMAN"