Det finns två sorters människor, dom som ställer frågan "Varför ska du göra en Ironman" och dom människor som inte ställer frågan.
Problemet är att om du tillhör kategorin som ställer den frågan, så finns det inget svar jag kan ge som gör att du kommer förstå det ändå :)
Ovan kommentar är stulet från min kusin Jonas som med en Ipa i handen på Norra Brunn i Stockholm i Lördags förklarade hur han såg på det här med Ironman.
Jonas gjorde sin Ironman med bravur 2012 och är vänlig nog att komma med träningstips och idéer för mina förberedelser
En annan bekant som tillhör Europaeliten inom löpning på maratondistanser gav mig sitt bästa tips inför min Ironman.
Han sa följande: "-Det bästa tips jag kan ge dig är att du försöker undvika i största möjliga mån att prata träning hemma, för om du inte lägger band på dig så kommer familjen kräkas på dig i Januari"
Och en annan som ville ha lite träningstips liksom....:-)
Man kan skratta åt kommentaren men det ligger så mycket sanning i det. Detta är en så stor del i ens liv just nu och självklart vill man tala med allt och alla om sitt stora intresse. Man vill lära sig av dom som vet, och försöka förklara för dom man vill ska veta....som ens fru i det här fallet :)
.
Hur konstigt det än låter så vill inte Veronica bli väckt efter ett nattskift för att jag måste berätta snitthastigheten på dagens cykelpass, eller hur pigga benen var på dagens långpass, jag måste försöka lära mig att det är så :)
Jättekonstigt är det, för överallt annars verkar hela världen tänka på Ironman träning, se bara nedan vad som satt i tunnelbanan i Stockholm t ex
För mig väntar ikväll lite cykelintervaller i garaget, ett nödvändigt ont efter helgens frossande i god mat och dryck......:-/
Vansbro Triathlon (Halv IronMan, 1900m simning, 9 mil cykel, 21km löpning)
27 juni
IRONMAN KALMAR
15 Augusti
Det kommer säkerligen dyka upp något terränglopp under denna tiden oxå som jag deltar i men så här ser planerna för 2015 ut......nu gäller det bara att vara skadefri och frisk så man kan hålla i träningen :)
Man får höra mycket intressanta påståenden av allvetare och förstårsigpåare när man gör något sånt här som jag försöker göra just nu.
Av anledningar som jag inte kan begripa så blir vissa människor provocerade av att man rör på sig, att man försöker nå ett mål och att man satsar på sig själv också.
Tydligen ska man när hockeykarriärer och fotbollskarriärer avslutats träna på sin höjd en till två gånger i veckan, detta ska vara antingen gym eller promenader. Avviker du från detta är du med största sannolikhet en dålig pappa.
Men istället för att gräva ner mig och bli trött och besviken på dessa människor så säger jag istället TACK! För utan dom blir det garanterat ett till två pass mindre i veckan ;-)
Det är en enorm drivkraft att fortsätta provocera, inte med ord utan i dessa fall med handling. För jag VET att jag genom detta är en bättre pappa än innan. Jag orkar vara med mina barn mer. Jag hjälper till mer hemma än tidigare och är en friskare och gladare människa :)
Nu är det ju faktiskt tur att denna grupp är en minoritet och förtjänar inte mer utrymme än vad som precis skrivits, mycket roligare är det dock att skriva om er som önskat lycka till, pushat och peppat och varit glada för min skull. Dom flesta förstår inte riktigt varför man väljer just en IronMan, men mina vänner och familj och överraskande många fler stöttar ändå.
För många fler än jag kunnat gissa till förstår folk vad det är man håller på med, och man förstår också varför man gör det.
Att skriva några gånger per vecka i denna kolumn har gett mig mycket mer än vad jag trodde från början. Folk kommer fram och önskar lycka till, frågar hur det går och undrar vad man har för upplägg.
Jag måste erkänna att när förslaget om att skriva detta dök upp så var jag mer än lite tveksam. Resan mot detta mål har jag hela tiden sett som min egen. Jag har inte känt något behov av att skylta med den.
Människor förstår syftet med att överraska sig själv, att utmana sig själv och sluta hoppa på tårna i den grunda delen av bassängen och faktiskt ge sig ut på den djupa.
Människor i min ålder kanske mer än någon annan.
Det är vi som passerat 30 som relativt nyligen insett att dom idrottsliga drömmar vi hade under så lång tid av vår uppväxt inte kommer infrias, vi inser att vi kommer inte stå på den där fyllda arenan vi så gärna ville stå på. Vi kommer inte spela mot dom bästa eller nå dit vi ville. Vad vi gör då (mig inkluderat) är att vi liksom ger upp och börjar klämma in oss in i den där mallen och försöka passa in. För att sticka ut verkar fortfarande vara lika obekvämt för många vuxna som det var i skolåldern?
För er som inte har småbarn och inte ser mer på barnprogram än på nyhetsmorgon på morgnarna kan jag informera att Alfons Åbergs pappa är 34 år gammal!!! Alfons pappa! Ni vet, den tunnhåriga gubben som går i tofflor och röker pipa och läser tidningen hela dagarna.....han ska enligt serien vara 34 år gammal.....jag bara säger det :)
Om jag misslyckas, blir skadad eller tvingas bryta så är det ok. Jag kommer inte göra det för att jag är oförberedd och då ÄR det ok. Jag kommer se tillbaka på det här året när jag är för gammal för att röra mig utan att ha ont, när jag är för gammal för att ha en chans att klara det som krävs för att träna för något sånt här.. Jag kommer kunna se tillbaka och tänka att det året klev jag ur mallen och satsade.
Jag kommer INTE i detta avseende titta tillbaka och tänka "tänk om", i detta fall ska jag titta tillbaka och tänka "TÄNK ATT" :)
Nedan är en fantastisk film från 2014 års tävling, den ger mig gåshud varje gång
Den gröna kurvan visar höjdskillnaden på passet, just detta pass gick upp till Bergebo så därför ser det lite speciellt ut
Den röda kurvan visar pulsen under passet.
Det som är intressant för mig är att jag inte skenar i puls trots stigningen, den ökar självklart men går ner ganska snabbt efter jag kommit upp på toppen och det planar ut
PASS 2
Crawlkurs på kvällen 60 minuter.
Fokus på teknik, detta pass görs med simtränare som hjälper mig. (Se sälen i bakgrunden)
Ett måste för mig som är nybörjare. Arto är gammal tävlingssimmare som kommer med många bra råd och tips. Utan honom så blir det nog ingen IronMan för mig
Tisdag
PASS 1
45 minuter Gymträning före jobbet. Fokus på bål (mage rygg) samt axlar PASS 2
60min cykelintervaller på kvällen när barnen somnat. På cykelintervallerna körde jag 5 min på lätt växel men hög kadens (trampar fort, ca 85-90% av max) och sen 5 minuter på tyngsta växeln. Varvade detta i en timme
Onsdag
VILA..........
Torsdag
PASS 1
Crawlträning 45 min
PASS 2
Löpning, intervaller på kvällen när barnen somnat. Uppvärmning 20min och sen 7st 3 minutersintervaller där jag springer i ca 3.40 tempo på bandet i 3 minuter och sen hoppar av och vilar i 1.15. Det jag vill se är att min puls går ner mellan intervallerna, man ser att ju fler intervaller desto mindre går pulsen ner. Kurvan ser ok ut tycker jag, pulsen sjunker bra hela tiden mellan intervallern
Bilden är en pulskurva under intervallerna
Fredag
PASS 1
Crawl 45 minuter. Före jobbet
Riktigt skönt sätt att börja dagen, simning är skonsamt mot kroppen och vid 06.30 är det väldigt lugnt i bassängen. Kan rekommendera dessa pass för nyfikna :)
PASS 2
Löpning 8 km i 5 minuterstempo (lugnt)
Lördag
Långpass 3 timmar löpning i lugnt tempo med sällskap. Fokus här är att lägga grunden för nästa åra mer slitsamma "snabba träning" Lägga grunden på pyramiden kan man säga.
Försöker ligga i snittpuls runt 135-140 (Min maxpuls är ca 200 slag per minut) slag per minut vilket är väldigt sakta och lugn löpning
Söndag
Lätt gym, fokus bål. Situps, rygglyft och plankan mm
Veckans 10:e pass bjöd på ett långpass på 30km löpning med trevligt sällskap. Långpassen SKA GÅ LÅNGSAMT men det är inte så lätt som det låter. Man har ett så kallat "bekvämtempo" som man lätt halkar in i. Därför är det bra att springa långpassen med sällskap, då hjälper man varandra att hålla ner farten.
Det viktiga med passet är att springa länge, inte springa långt. Vi höll på runt 3 timmar idag, jag vet inte exakt för min Garmin lägger av pga dålig batteritid när man är ute länge. Fruktansvärt irriterande ibland, som t ex under Vätternrundan då klockan dog i Hjo. Har kört Garmin ett tag nu men jag börjar bli bra less på hur det strular på olika vis för olika modeller.
Jag vet inte vilken model som passar min träningsstil bäst, jag har inte ork eller tid att sätta mig in i alla olika varianter och modeller som finns. Jag vill att det ska vara användarvänligt och ha en övergång mellan cykling och löpning.
Jag har sneglat åt Polar eller Suunto som verkar ha riktigt bra varianter.
Pulsklockan är ett jättebra redskap för att hålla koll på din träning samt få hjälp att nå målen man satt upp. Om man springer för att t ex gå ner i vikt så hjälper klockan dig att du får ut max av varje pass, att varje pass maxar förbränningen. All motion är bra men den går ofta att effektivisera. För mig som har familj, jobbar heltid och har en aktiv familj måste jag få ut något av varje pass.
Jag är in på Intersport i stort sett varje vecka, inte alltid för att köpa något. Ibland bara för att bolla idéer med dom som jobbar där. Vi ska vara rädda om den här typen av butiker, samhället går mot löpande band försäljning där billig arbetskraft är viktigare än kompetent arbetskraft. Jag vill att den som säljer produkten till mig vet mer om produkten än mig själv, dom kraven ställer jag i allt annat jag köper så för mig är det självklart även när det kommer till min träningsutrustning.
Sällskapet på dagens 30km långpass, 2 erfarna löparrävar i Tobbe och Tommi.
Att försöka få ihop träningstimmarna man har som mål att komma upp i varje vecka är ett pussel, särskilt när man gör det som familjeman och pappa till 2 härliga barn som är aktiva så som en 2 åring och en 7 åring ska vara :)
Jag bestämde mig direkt att jag måste prioritera bort många saker inför denna satsning, men ingen av dom sakerna ska vara barnens och i minsta möjliga mån inte heller Veronicas.
Jag "prioriterar bort" (om vi nu ska kalla det så) utekvällar på krogen, biokvällar, afterworks osv.
Vid ett enda tillfälle detta året missade jag ett evenemang för min son. Han hade fotbollsmatch och jag skulle en vecka senare cykla Vätternrundan. Jag valde bort fotbollsmatchen då jag var tvungen att göra sista långpasset på cykel, något man avslutar en träningsperiod med inför tävling. Jag hade grymt dåligt samvete och passet var bedrövligt.
Min 7 åring är en kille som är väldigt trygg i sig själv, han skulle klara att jag inte såg varje match. Men jag är betydligt blödigare, jag vill inte missa en enda...
Jag gör den här satsningen tillsammans med min familj, inte på bekostnad av deras egna intressen. Jag tränar när andra pappor och mammor inte klivit upp än, och när andra väljer att lägga en eller två timmar framför tv:n på kvällen med en öl så sitter jag på cykeln eller springer en vända.
Det kommer inte att vara så för evigt, jag jobbar väldigt målmedvetet mot ett mål som jag vill genomföra. Jag vill visa mina barn att deras pappa är en sån som genomför saker, som klarar saker alla kanske inte skulle göra. När jag målar upp det perfekta scenariot om hur tävlingen kommer utspela sig den 15:e Augusti nästa år, så är det nästan alltid samma bild. Att jag går över mållinjen när det fortfarande är ljust ute (sista går i mål 23.00 nämligen) och jag kramar om Veronica och barnen. Jag hoppas att Malte som då är 8 kan lära sig något, inte att springa cykla eller simma. Utan att man ger inte upp, man fortsätter fast det är jobbigt.
Oavsett hur mycket jag förbereder mig så kommer jag många gånger under loppet vilja bryta, jag kommer ha fruktansvärt ont. Mina lår kommer få kramp och jag kommer vara helt tom på energi. Allt detta vet jag. Anledningen till att jag vill träna så mycket som möjligt innan är för jag vill hellre ha kramp i låren i 10km än i 30km när löpningen påbörjats. Jag vill inte stå vid starten och undra om jag gjort allt jag kunnat för att förbereda mig, jag vill njuta av vetskapen att jag gjort det.
Jag tror att jag lär mina barn, främst Malte som är äldst något man inte kan lära sina barn från läktaren eller i soffan eller i bilen på vägen hem från en fotbollsmatch.
