Mindre än 2 veckor kvar till Vasaloppet

Sjukt spännande är det, man kommer nu för tredje raka året stå vid starten i Sälen och undra "Hur i hela friden ska jag orka åka 9 mil på skidor, detta går aldrig vägen.....:)

För om man tycker sig ha en stark tro på sig själv i andra sammanhang så snacka med mig vid starten i Sälen, då är man from som en kattunge kan jag lova.

Jag har missat några viktiga långpass pga sjukdom, hela familjen har varit sjuk och jag har haft lite feber och ont i halsen och inte velat riskera något.
Det är en sak att gå på gymmet när man är hostig, eller lugn jogging t om.
Men att köra 4-5 mils pass på skidor där man ligger runt röda strecket hela tiden är inte ett alternativ.
Det är lika säkert att man förvärrar sjukdomen som att solen skiner i Kalmar den 15:e Augusti :-)

Träningen i övrigt går bra tycker jag. Jag har börjat springa sista veckorna utomhus för att väcka benen så tidigt som möjligt i år. Skidåkningen är grym för hjärta/Lungor men benen får inte mycket träning. Det tar en månad att komma igång ordentligt med farterna så jag tänkte skynda på det denna säsongen.

Kosten börjar man ta tag i förutom det totala förfallet sjukdomshelgen för en vecka sen. Under skidsäsongen är det inte hela världen om man är lite tyngre än sommarvikt, det påverkar inte skidresultatet nämnvärt, iallafall inte för någon på min nivå. Men till våren när löparskorna ska slitas ut så är det tveklöst en viktig del att man är lätt i kroppen.

Som min dotter Juni säger.....INGA MER BULLAR PAPPA!!!

Övergången mot triathlon har påbörjats redan innan Vasaloppet. Det har varit viktigt att fokusera på skidåkningen fram tills nu, men resultatet i Vasaloppet kan inte påverkas nämnvärt nu, man kan köra några fartpass och väcka kroppen samt köra ett sista långpass. Men resultatet för själva loppet har grundats i tiden fram till nu. Sista minuten åtgärder är bortkastade...

Onsdagskvällen bjöd på 16km löpning i bekvämt tempo (4.55 tempo) Min hund Ziri välkomnade mig hemma som en vinnare :)

Jag får påminna mig att bromsa, det är lätt man drar på och jagar fart. Men nu är det inte farter det kommer handla om framöver, det är distanser och tid i rörelse. Långpassen ska byggas upp och benen härdas för att jobba länge, både på cykel och löpning.
Det ska oxå bli väldigt skönt att "slippa" skriva om skidåkning, det är ju en Ironman jag ska göra och det är många fler grenar att skriva om vilket underlättar för författaren :)

Ikväll väntar ett skidpass på 30km följt av lättare gym (bålpass) I morgon löpning 14-18km beroende på dagsform. 

Det är skönt att träna nu, torrare cykelvägar gör att man kommer närmare och närmare till att ta ut racern och samla dom där härliga 4-5 timmarspassen. 

Vasaloppet ser jag fram emot, men jag ser mest fram emot att ha genomfört det.....tankarna är hela tiden någon annanstans, lite längre fram i tiden....15 Augusti för att vara exakt :)

Känslan!

En bra start på dagen :-)

I vissa perioder så undrar man vad man håller på med, folk frågar om hur träningen går och man svarar någonstans mellan var man vill vara och var man verkligen känner sig vara. I alla fall för stunden. Jag har sista 2 veckorna känt mig som allt annat än en kommande Ironman. Träningen har gått tungt och resultaten på träningen allt annat än bra. Jag har känt mig tung i kroppen och totalt orkeslös.

Förståndet säger att jag borde ha vilat, lyssnat på kroppen och väntat ut förkylningen en extra dag men jag vill ju så himla gärna, jag vill mer än något annat komma till tillståndet jag ser mig själv vara när jag sluter ögonen och påminner mig varför jag gör dom här passen, varför jag måste fortsätta mata fast jag just idag inte vill.

Varje pass dom senaste 2 veckorna har varit orkeslösa och tunga. Varje pass fram tills Söndagens denna vecka, då hände det något!
Söndagen var första gången jag känner mig sjukdomsfri och det visade sig oxå på skidpasset i Bergebo där 3 vändor upp för Igeltjärn kördes på blanka skidor, bara glid. Inget speciellt med det om man heter Staffan Larsson eller Daniel Tynell såklart, egentligen inte för någon van skidåkare. Men i mitt fall så har jag aldrig gjort det förut.

Jag hade ingen klocka på mig så jag har inte koll på puls eller fart. Men känslan....oj oj oj känslan.
Känslan när man hugger ner stavarna i snön i högt tempo och andas hårt. Man passerar alla och blir inte passerad av någon. Känslan när man kört 21km och inte känner sig anfådd då man tagit 30sek paus för att dricka lite. Den känslan i det här läget är som ett gift eller en drog!
Jag slits mellan viljan att dra på mig löparskorna och ge mig ut på ett andra pass direkt efter, bara för att få känna den känslan igen, jag slits mellan den känslan och mellan förståndet som säger "skynda långsamt, låt kroppen vila oxå"

Jag vet att man måste vila, att kroppen gör framstegen jag vill ha när den vilar och inte tränar.
Träning bryter ner kroppen, vilan bygger upp den. Men känslan jag talar om får man inte när man vilar, den får man när man misshandlar kroppen och kroppens svar är "kom igen då!!, du knäcker mig aldrig!!" :-D

Måndagskvällen följdes upp med 12km löpning i bekväm fart medan sonen körde friåkning på uterinken, 6 varv runt sportfältet på lite för isig cykelväg för att kalla det avslappnat, men galet skönt pass igen, kändes som jag kunde springa hur långt och länge som helst......känslan! :)

I veckan börjar skid-VM, men för mig är det tävling i Malung på Söndagen. Skinarloppet är ett seedningslopp på 45km, jag bommade som sagt 4:e led med 3 ynka minuter sist så det är självklart målet denna gång. Det är nog absoluta nivån för någon som mig som inte kan åka skidor men har en helt ok grundkondition vid det här laget. Jag blir grymt avundsjuk på¨killarna och tjejerna som får det att se så enkelt ut, skidor som crawl. Där är jag inte, utan måste bli bättre än dom på andra vis. Jag måste bli starkare rent konditionsmässigt och styrkemässigt. Jag kan inte jobba ikapp 25 års teknikträning på en sommar eller vinter. Men jag kan träna min kondition och styrka så pass bra att jag suddar ut differensen så mycket som möjligt ändå

Tisdagskvällen bjuder på 2 timmar distanspass på skidor i Bergebo med Andreas Martinsson, han som var så gaaalet långt efter på Evertsbergsrännet :) Han kör Skinnarloppet oxå så vi ska diskutera ihop om vi ska försöka hjälpa varandra in i 4:e. Det vore grymt skoj att teamåka in på bättre position.
I morgon ska det bli intervaller i Bergebo efter grabbens hockeyträning och Fredag körs ett lättare skidpass på ca 60-90 minuter. Sen är det som sagt tävling igen på Söndag, vi hoppas på en bra känsla :-)

Evertsbergsrännet och semestervecka i Hundfjället!

Det är en jäkla balans det där med träning, man kan inte bara bestämma sig att på Måndag ska vi dubbla mängden utan man måste jobba sig dit successivt.

Planen är att jag ska jobba mig upp från dom 7-8 effektiva timmar i veckan jag nu har till 10-12 timmar under Februari/Mars, för att sedan April/Maj ligga på planerad mängd runt 15 timmar effektiv träning per vecka.

Förra veckan visar dock att det inte är så lätt som det låter.
Jag började med att köra ett lopp på Lördagen, Evertsbergsrännet!
Redan kvällen innan kände jag mig lite febrig och allmäntillståndet var inte helt ok.
Trots detta bestämde jag mig för att försöka köra.
Loppet gick klart över förväntan och jag åkte dom 45 jobbiga kilometerna med snönederbörd och blåst på 2.58, samma tempo som jag hoppas åka Vasaloppet på med andra ord.
(Surt nog bommade jag att bli framflyttad till startgrupp 4 med endast 3 minuter visade det sig, men jag är ändå nöjd med hur jag genomförde loppet)

Med mig i bilen upp hade jag min gode vän och vapendragare Johan Forslund.
Johan åkte inte själv men följde med och hjälpte mig med vallningen och peppade mig runt banan, galet snällt! :) Ur säkerhetssynpunkt är det oxå bra då man inte är den bästa chaufför efter en sån energitömning som ett långlopp ändå är. Johan har dragits med sjukdomar och skador ett tag och har därför inte fått den säsongsstart han önskat på vintern men han är trots detta en betydligt bättre åkare än mig och någon jag ofta bollar ideèr med.

En rolig notis var att jag träffade på en gammal vän från hockeytiden innan loppet, Andreas Martinsson som tillsammans med sin bror var två av dom största vinnarskallarna som spelat i Borlänge Hockey. Han påstod sig ha blivit mognare men nog förändrades blicken när nummerlappen väl var på plats :)

Jag åkte nog 30 av dom 45 kilometerna och oroade mig för att Andreas skulle dyka upp bakom eller att han passerat utan att jag sett det. Sista 15km är man så slut att man inte orkar tänka på längre, istället går tankarna till Mattias Fredrikssons redan klassiska citat "kliv kliv överlev!!"

När jag äntligen passerar mållinjen så kommer en klapp på ryggen och en lika förvånad Martinsson
utbrister "VAR DET DU DIN JÄV.. L :)!!"
Han har sista milen jagat min rygg utan att veta att det var jag. Med facit i hand skulle vi självklart växeldragit och på så vis placerat oss båda inom 2.56 som hade tagit oss till 4:e led på Vasaloppet.
6 låååånga sekunder efter mig på 45 kilometer skidåkning. Jag väljer att tänka som att om det varit ett 100 meterslopp, då det varit en evighet........han var med andra ord en evighet efter....;-)

Dagen efter loppet packades familjen in i bilen och en veckas semester i Hundfjället låg framför oss.
Jag har inget som helst intresse av att åka utför längre, att sitta i en sittlift 90% av dagen är inte riktigt min grej och att bygga styrka i benen är något jag istället använder cykeln till.

Ovan är en bild nedanför "Väggen". Svågern på bilden och jag diskuterade om vi skulle avsluta semesterveckan med att försöka ta oss upp för väggen med längdskidor på Lördagkvällen, som tur var kom förståndet (fruarna) emellan och vi satsade istället på familjekväll i stugan.....

Just nu är en uppbyggnadsperiod inför den hårdare träningen i vår och därför är oxå fokusen att lära kroppen att jobba hårt under längre tid. Tyvärr så petade nog Evertsbergsrännet mig över tröskeln för sjukdom och jag hade blandade hostattacker och feberkänslor under veckan i Hundfjället, men 9-10 mil lyckades jag iallafall skrapa ihop. Och vilka 9-10 mil det var sen! I förhållanden likt nedan så får man liksom bita ihop och ignorera småhosta och snuva ;-)

Längdskidåkningen avklarades på förmiddagarna och morgnarna och sen blev det att springa i slalombacken med dottern som precis börjat åka utför. Investeringen för årets Sälenvecka, Salomonstället från Intersport var suveränt. Inte för varmt och frös inte fast tempen vissa dagar var ner på -18 grader. Åter igen får man bevisat för sig att kvalitet är värt att betala den extra 100 lappen för, sen är stället oxå jäkligt snyggt om man frågar mig......:)

Vallaboden, platsen där du får vara dig själv för en stund.....:)

Laddar för morgonpasset med lite Java på balkongen (Jag förstorade och granskade denna bild noggrant innan den lades ut, den är barntillåten.....tragiskt nog)