Backintervaller....
Tyvärr är träning precis som mat, är det gott så är det troligtvis inte lika bra som det där som smakar illa :-/
Jag vet inte vilken maträtt backintervaller är men det är iallafall något man blir illamående efter, kanske okokt broccoli?
Jag tror inte det finns många pass som ger så mycket träning som backintervaller, iallafall inte om man räknar per träningsminut. 40 min backintervaller slår det mesta, låren skriker, hjärtat håller takten till den gamla 90:tals dängan Firestarter och magen slår revolt och börjar hålla förståndet som gisslan "Jag kommer kasta ur mig det där du åt till lunch om du inte lägger av genast, FATTAR DU VAD JAG SÄÄÄGER"!!
Backintervaller är tamigtusan det bästa som finns :)
Förra veckan körde jag längre backintervaller med Jocke, en duktig löpare och kompis som faktiskt fick in mig på det här med konditionsidrott.
Jocke lurade ner mig att prova boxning och efter 6 månaders boxningsträning så insåg jag att det spelar ingen roll om man gör 150kg i bänkpress om man inte har orken att hålla upp armarna i en gard, många blåögon och näsblodspass blev det innan jag började jogga för att få bättre kondis till boxningsträningen.
Jag började med ett yttervarv i Mellsta (2km) och tog sen bilen hem och duschade,
3 såna pass vecka 1.
Vecka 2 blev det 2 varv (4km), bilen hem och duscha, 3 såna pass.
Första gången jag sprang milen (2xgula) i Mellsta sprang jag på 1 timme och 14 minuter tillsammans med en arbetskamrat i år hoppas jag kunna göra milen under 40 min, det har tagit knappt 4 års jobb för att komma hit. Jag kan ta fram känslan efter passet i Mellsta än idag, känslan att ett långsiktigt arbete gett resultat. Det är i ärlighetens namn den känslan man varje pass strävar efter, känslan att man gör något bra. I mitt fall handlar det om en inre bekräftelse, ingenting om den yttre. Även om jag kan förstå att det faktum att man skriver en blogg om sin träning och sina förberedelser motsäger det påståendet, men så är det iallafall.
Backintervallerna förra veckan var en längre variant, från kraftstationen i Bullerforsen upp till Forssa. Det ta ungefär 1.12 att springa upp det, sen vänder man och joggar ner och sen kör man igen.
Målet för mig är att hinna få ner pulsen under lufslöpningen tillbaka ner till under 120 slag/minut Det brukar gå första 2-3 intervallerna sen ligger den sällan under 130 slag/minut och upp över 140. Det ser man oxå på tiderna som mot slutet kan skilja 10 sekunder. Den luckan kommer bli tätare desto mer jag nöter, precis som allt annat i livet så måste man nöta nöta och nöta för inget kommer gratis.....iallafall inget som är av värde :)
Perfekt att springa dessa med Jocke som är starkare löpare än mig, jag tvingar ur mig 10% extra genom att försöka komma upp i rygg på honom.
Denna vecka har jag kört backintervaller i Mellsta med paret Forslund, Johan är skidåkaren jag skrivit om i tidigare inlägg och Linda är hans fru som är riktigt stark och framförallt besitter ett rejält pannben. Vi sprang Bergforsspåret (Gröna 7,5km slingan) som uppvärmning och tryckte på i dom stora backarna, det är minst 3 rejäla stigningar under den slingan.
Efter Bergforsspåret så joggade jag och Johan till "Spygropen" som ligger på elljusspåret mitt i Mellsta och körde 4-5 intervaller upp för backen där (spring ner för backen på 5:an och vik till vänster så uppenbarar den sig om någon är sugen att testa banprofilen)
En gång i veckan (minst) kommer jag köra backintervaller. Detta pass kan man köra med vem som helst, starkare eller svagare, elitlöpare eller motionär. Om det är någon som vill prova och hänga med på ett pass så skrik till, sällskap är betydligt roligare på dessa pass och får en att klämma ur dom sista % som benen har fast inte huvudet tror det :)
Jag har fått upp farten så mycket att håret ramlade av i bara farten, borta är nu dom gyllene lockarna som så starkt är förknippade med min person, som tur var hann jag ta ett kort innan passet så jag har något att visa ungarna när dom blir äldre.....
Tyvärr är träning precis som mat, är det gott så är det troligtvis inte lika bra som det där som smakar illa :-/
Jag vet inte vilken maträtt backintervaller är men det är iallafall något man blir illamående efter, kanske okokt broccoli?
Jag tror inte det finns många pass som ger så mycket träning som backintervaller, iallafall inte om man räknar per träningsminut. 40 min backintervaller slår det mesta, låren skriker, hjärtat håller takten till den gamla 90:tals dängan Firestarter och magen slår revolt och börjar hålla förståndet som gisslan "Jag kommer kasta ur mig det där du åt till lunch om du inte lägger av genast, FATTAR DU VAD JAG SÄÄÄGER"!!
Backintervaller är tamigtusan det bästa som finns :)
Förra veckan körde jag längre backintervaller med Jocke, en duktig löpare och kompis som faktiskt fick in mig på det här med konditionsidrott.
Jocke lurade ner mig att prova boxning och efter 6 månaders boxningsträning så insåg jag att det spelar ingen roll om man gör 150kg i bänkpress om man inte har orken att hålla upp armarna i en gard, många blåögon och näsblodspass blev det innan jag började jogga för att få bättre kondis till boxningsträningen.
Jag började med ett yttervarv i Mellsta (2km) och tog sen bilen hem och duschade,
3 såna pass vecka 1.
Vecka 2 blev det 2 varv (4km), bilen hem och duscha, 3 såna pass.
Första gången jag sprang milen (2xgula) i Mellsta sprang jag på 1 timme och 14 minuter tillsammans med en arbetskamrat i år hoppas jag kunna göra milen under 40 min, det har tagit knappt 4 års jobb för att komma hit. Jag kan ta fram känslan efter passet i Mellsta än idag, känslan att ett långsiktigt arbete gett resultat. Det är i ärlighetens namn den känslan man varje pass strävar efter, känslan att man gör något bra. I mitt fall handlar det om en inre bekräftelse, ingenting om den yttre. Även om jag kan förstå att det faktum att man skriver en blogg om sin träning och sina förberedelser motsäger det påståendet, men så är det iallafall.
Backintervallerna förra veckan var en längre variant, från kraftstationen i Bullerforsen upp till Forssa. Det ta ungefär 1.12 att springa upp det, sen vänder man och joggar ner och sen kör man igen.
Målet för mig är att hinna få ner pulsen under lufslöpningen tillbaka ner till under 120 slag/minut Det brukar gå första 2-3 intervallerna sen ligger den sällan under 130 slag/minut och upp över 140. Det ser man oxå på tiderna som mot slutet kan skilja 10 sekunder. Den luckan kommer bli tätare desto mer jag nöter, precis som allt annat i livet så måste man nöta nöta och nöta för inget kommer gratis.....iallafall inget som är av värde :)
Perfekt att springa dessa med Jocke som är starkare löpare än mig, jag tvingar ur mig 10% extra genom att försöka komma upp i rygg på honom.
Denna vecka har jag kört backintervaller i Mellsta med paret Forslund, Johan är skidåkaren jag skrivit om i tidigare inlägg och Linda är hans fru som är riktigt stark och framförallt besitter ett rejält pannben. Vi sprang Bergforsspåret (Gröna 7,5km slingan) som uppvärmning och tryckte på i dom stora backarna, det är minst 3 rejäla stigningar under den slingan.
Efter Bergforsspåret så joggade jag och Johan till "Spygropen" som ligger på elljusspåret mitt i Mellsta och körde 4-5 intervaller upp för backen där (spring ner för backen på 5:an och vik till vänster så uppenbarar den sig om någon är sugen att testa banprofilen)
En gång i veckan (minst) kommer jag köra backintervaller. Detta pass kan man köra med vem som helst, starkare eller svagare, elitlöpare eller motionär. Om det är någon som vill prova och hänga med på ett pass så skrik till, sällskap är betydligt roligare på dessa pass och får en att klämma ur dom sista % som benen har fast inte huvudet tror det :)
Jag har fått upp farten så mycket att håret ramlade av i bara farten, borta är nu dom gyllene lockarna som så starkt är förknippade med min person, som tur var hann jag ta ett kort innan passet så jag har något att visa ungarna när dom blir äldre.....
