Tävlingspremiär och långpass mitt i nätterna :)

Det är en härlig tid träningsmässigt, solen har börjat titta fram lite smått (med betoning på smått) och jag ligger i fas med förberedelserna.

Det är lite blandade känslor att vara så här nära slutmålet.
Jag har delat med mig om mina förberedelser i några månader för Intersports räkning men dom riktiga förberedelser pågått mycket längre än så. Det har blivit väldigt synonymt med hur jag ser mig själv, jag ser mig själv som en person som tränar inför en IronMan, det är liksom den jag är. Jag har gjort det i nästan 4 års tid även om jag inte varit så utåt med det som sista 6 månaderna....och snart är jag inte det längre. Det kommer bli intressant att se hur man funderar efter 15:e Augusti

Nästa vecka är det tävlingspremiär för mig i triathlon sammanhang. Jag ska då delta i Vansbro Triathlon som är en halv Ironman distans, där kommer jag få ett kvitto på hur det gått med träningen.
1900 meter simning i Vansbro (samma bana som Vansbrosimmet om än lite förkortad) sen 9 mil cykling på en 2 varvsbana för att sen följa upp det hela med 21km löpning (halvMara) Det kommer bli kanon och jag känner mig mycket väl förberedd för detta.

Enda orosmomentet är växlingen från simning till cykel. I dagsläget är det 13 grader i älven. Jag har en tävlingsdräkt, en så kallad Tri-suit som ska torka snabbt och man har under våtdräkten.
Att simma i 35-40 min i 13 gradigt vatten och sen hoppa på cykeln och cykla 9 mil i samma kläder förstår dom flesta att det kan bli kyligt :-/

Om Vansbro hade varit målet för året hade jag inte tränat så mycket som jag gjort nu, då hade man legat på kortare distanser och fokuserat mer på att få upp farten i dom 3 olika momenten. Men då det är IronMan i Augusti som är målet så har fokusen varit längre pass, både tidsmässigt och distansmässigt. Men jag hoppas verkligen på ett bra kvitto på Lördag, det hade varit så jäkla skoj!!

Jag vill ligga runt 5 timmar, det hade varit riktigt bra med mina mått mätt. Men inför en tävlingsform jag aldrig testat så väljer jag en ödmjuk approach och säger "ta sig i mål" som målsättning.........eller kom igen, ta sig i mål så snabbt det går är väl ok oxå ......men 5 timmar hade ju varit fint :)

Det har blivit några fina brickpass (cykel/löpning) senaste veckorna. Bland annat ett med kompisen Jocke som ska köra Vansbro på Lördag. Jocke är duktig löpare men förhoppningsvis är jag starkare på cykeln. Precis som jag är han tävlingsmänniska så målet är väl först och främst att slå honom ;)

Förra Söndagen blev det 75km cykel + 15km löpning med Jocke. Man stapplade in klockan 23.30 och duschade. Det är priset man får betala för att hinna med att se barnens fotbollsmatcher och träningar, läxläsning och lek. Men det är ett pris jag gärna betalar, för jag vill inte missa något av deras aktiviteter :)

Det har blivit ett backintervallpass med ett härligt gäng från MåBättre Borlänge. Min lillebror Petter håller i en löparskola där och bjöd in mig för att hänga med på ett intervallpass i Mellsta.
Riktigt starka Crossfit killar som kanske inte alla hängde med på "uppvärmningen" runt 7,5km Bergfors men istället tvålade till mig i dom efterföljande backintervallerna i spygropen.

Imponerad av killarna och brorsan som har verkligen läst på och lär ut bra grejer. Petter är för övrigt talangen i familjen när det kommer till löpning, han skulle kunna bli riktigt duktig om han ville satsa, men just nu är det gymmet som drar och det är svårt att kombinera på ett framgångsrikt vis. Han tar förhoppningsvis förnuftet till fånga och lägger ner det där gymtramset :)

Jag hoppas kunna ha en glad och bra tävlingsrapport med lite fina bilder att dela med mig av nästa vecka

Lite bilder från träningslägret i Kalmar

För några veckor sedan föreslog frun att vi skulle åka till Småland sista helgen på hennes långledighet. Problemet var att jag satt på en startplats till Siljan Runt som jag planerat och faktiskt såg fram emot att köra, men chansen att få åka ner till Kalmar och testa tävlingsbanan var helt enkelt en för bra möjlighet för att låta bli.

Det är nämligen så att släkten på min pappas sida bor i Kalmar området med omnejd och vi försöker åka ner någon gång per år och hälsa på.

Vi kom ner på Onsdag kväll till ett litet samhälle som heter Fliseryd där min pappa bor och första träningspasset gjordes på Torsdag morgon. Småland visade sig verkligen från sin bästa sida med temperaturer mellan 23-26 grader, missade tyvärr att smörja in mig :-S

85-90 km solocykling med ett snitt på 35,2km/h är bättre än jag någonsin cyklat. Man inser att Dalarna är väldigt kuperat, iallafall om man jämför med Småland där man kallar garageuppfarten för en uppförsbacke. Efter cyklingen så kastade jag på mig skorna och sprang 10km på runt 49min. Ett riktigt bra premiärpass som gjorde att jag unnade mig något som varit ett undantag hela året :)

Fredagen blev lite samma stuk med ett cykelpass på ca 8 mil, tempot fortfarande högt.


På kvällen så flyttade vi hem till min kusin och hans familj i Kalmar. Dom har barn i samma ålder och vi tycker väldigt bra om Jonas och Marie som för några år sedan var i samma situation som oss då Jonas 2012 gjorde IronMan i Kalmar.......det går nog att gissa vad 90% av samtalen kretsar runt när vi ses :)

Jonas och Marie bor fantastiskt fint vid vattnet intil Kalmar Sund, och trots förkylning så gjorde Jonas mig sällskap för mitt livs första dopp i våtdräkt där nere. 12-13 grader slog emot ansiktet men förvånansvärt nog så upplevde man det inte som kallt (förutom stunden då dräkten vattenfylls och nivån passerar dom ädlare delarna då)

800-1000 meter simning blev det på Fredagkvällen

Lördagen blev ändå höjdpunkten då Jonas tog med mig runt den riktiga Ironman banan på Öland, eller iallafall en del av den.

Vi cyklade 8 rejält blåsiga mil på fina Öland och man fick testa på banan. Vilken känsla!
Jag har jobbat för det här i 4 års tid, fokuserat och tänkt på detta varje dag i 4 år och att nu få rulla ut på tävlingsbanan så här 2 månader före start var så jäkla häftigt rent ut sagt!

Trycka på över Allvaret på Öland, ensam på sadeln i den karga miljön som är där och verkligen få en smak på av vad nu är så nära, så otroligt nära.....magiskt :)

Det här vikten med stöd under en IM satsning har jag pratat om tidigare, jag har turen att omge mig med bra vänner som hjälper till. Intersport supportar mig med material och stöd så jag kan göra denna dröm verklig.


Men det största stödet kommer tveklöst hemifrån familjen, och framförallt från min fantastiska fru Veronica. Utan henne skulle det aldrig gå och det är inte många som skulle vara så uppmuntrande när mannen försvinner ut på ett 4 timmars pass en Söndagskväll vid 19.00

Jag älskar dig Veronica!