50 mil and counting!

Cykling är på många vis likt skidåkning, dom första turerna undrar man hur i hela friden man ska orka åka den distans som slutmålet är inom några ynka månader.

På vintern är att första passet uppför Igeltjärn på skidor som är 7km fruktansvärt, man förstår ingenting, hur åkte jag 90km i fjol och överlevde?? Man har ont i varje muskel och alla i spåret åker om en. 

Cyklingen är också på det viset, benen ger helt plötsligt upp och man kan inte trampa då det inte finns någon som helst kräm. Det är verkligen total gardin när benen säger stopp, och det kommer (i början av säsongen) plötsligt och rejält! Iallafall är det så för mig. Det värsta med att få kramp i båda låren är att det inte går att ställa sig i uppförsbackarna, varje gång man försöker ställa sig för att få hjälp upp så drar låren ihop sig i ett kraftigt sendrag, när man sätter sig så känns det som man står stilla. Det är bara att försöka härda sig igenom och fylla på med vätska och näring när backen är slut.....och hoppas att problemet är borta tills nästa stigning kommer :-/

Nu ska ju historien säga att jag inte är den mest världsvana cyklist då jag köpte cykel i fjol och cyklade 100 mil, en Vätternrunda och ca 70 mil till efter det. Totalt 200 mil på hela året med andra ord. Men för att beskriva hur det känns för mig som motionär och nybörjare tror jag detta stämmer för flera än mig. 

Det jag VILL säga är att härda ut förbi dom första 25 träningsmilen på skidor, eller 50-60 träningsmilen på cykel så kommer ni upptäcka det fantastiska som är med dessa sporter!

Att på cykel susa fram i 30-40 och ibland över 60 km/h på smala däck på ny asfalt när solen skiner och vinden bär en lätt i ryggen. Eller när man sitter på trappen hemma med ett glas vatten och har slitit sig genom ett kuperat pass i motvind och duggande regn, men man slog naturen. Båda passen är härliga på olika vis, det ena medan man utövar det och det andra när man har avklarat det :)

Jag har precis nått 50 mil på sadeln ute, det är hästlängder bättre än i fjol och i Augusti i fjol kände jag mig stark.  

Jag har sökt upp en gammal fotbollskompis som är riktigt duktig cyklist för att följa med honom på träningspass. Det är slut med träningspass där jag ger mig själv chansen att maska eller köra 80% och känna efter. Om jag ska ha sällskap så ska det vara starkare sällskap, det är jag som ska få slita ont och kriga. Den här killen är sub 8 åkare på Vättern och betydligt starkare än mig i sadeln......än så länge ;-) För så tänker jag, jag vill slå honom i sommar. Jag vill trycka till och känna att han släpper på någon runda vi åker ut på. Det kommer troligtvis inte att ske, men om man ska sätta mål så ska man sätta tuffa mål.  Mål som man uppnår lätt känns inte riktigt lika bra att uppnå så som mål man får slita hårt för. Tävlingsmomentet i träningen är i allmänhet ett måste för mig. Alla pass jag gör försöker jag tävla mot mig själv eller andra, det gör att jag sakta men säkert höjer min nivå.

Landsvägscykel är fantastisk, du kan under en eftermiddag segla fram och avklara 10-12 mil eller mer. Du hör ljud, känner lukter och ser platser på ett annat sätt än bakom en bilruta där du antingen är fokuserad på vägen eller på telefonen om du sitter bredvid. I förra veckan upptäckte jag t ex hur otroligt vacker det är mellan Gustafs och Stora Skedvi, hus med 100 meters mellanrum längs älven som slingrar sig fram. Långa uppför och nedförsbackar där man ser flera km framför sig. Turen Gustafs, Stora Skedvi, Säter och tillbaka hem över Solvarbo kommer det bli många fler gånger i år. 

Jag försöker tänka så här om min cykelträning, pass upp till 6-7 mil ska jag försöka få in så många som det går på vardagarna, dessa distanser kan man avklara innan det blir mörkt. På en av helgdagarna kommer jag sikta på ett längre pass, upp mellan 12-14 mil. Till en början bara cykling, i Maj kommer jag även börja lägga in en löptur efter det långpasset. I början kanske 5km för att successivt öka distansen till 10-15-21km distanser löpning efter cykelpasset. I Juni är det tävlingspremiär i Triathlonsammanhang då jag ska köra Vansbro Triathlon där min vän Clas Björling är en av arrangörerna. Den tävlingen kommer bli ett test av utrustning, en indikation hur träningen gått och viktigast av allt en chans att testa det här med äta under tävling.

Det gäller att få i sig näring under långdistanstävlingar, man kan inte "efterkompensera". Drick inte när du är törstig utan drick enl. en förutbestämd tidtabell. Inför Vätternrundan tipsade min kusin Henrik som kört Vättern under 9h och även gjort IronMan 2012 att man ska dricka en mun var 10:e minut och äta något var 20:e minut. Ett bra tips som jag tänker ta med mig på långpassen i sommar. Ett annat tips jag fick inför Ironman var att "ät så mycket du kan under dina första 14 mil (av 18), och sen sluta ät"
Det gäller nog att testa sig fram i sommar och se vad som passar mig, spännande sommar väntar iallafall :-)