Bra period nu...!

Inne i ett bra stim nu, träningen flyter på bra och har sista veckan bland annat fått in två långpass löpning på 30km.

För att summera sista 2 veckorna så har det blivit följande:

4 pass i bassängen, sista passet testade jag en ny grej som Jonas Colting skrev om i veckan.
Istället för att simma t ex 50 eller 100 längder på ett bräde så simmar man 50 eller 100st 25 meters längder. På så vis fokuserar man bättre på tekniken. Jag testade att köra ett pass med 30 sek "starter" som det så fint heter i simvärlden. Det innebär att man med klockans hjälp startar en ny längd vid varje hel eller halv minut, det blir intervall likt och mycket jobbigt. Iallafall för en dålig simmare som mig själv. Jag körde så i 45 min och det kändes ordentligt i axlar och lungor efter vill jag lova!

Det har blivit 3 cykelpass, totalt 13 mil. Jäklar var härligt det varit!!

Flexade ut lite tidigare 2 dagar förra veckan när solen sken som finast och slängde mig på Scotten och drog till Säter på gamla vägen. Ingen fara med grus och sten på stora vägarna och den slingan funkar väldigt fint då det är väldigt lite bilar ute.

Nya cykeln känns bra, lite ovant då jag gått upp en storlek från 56 till 58 men nog känns skillnaden på kvaliteten. Jag har inte satt på tempobågarna ännu utan vill avvakta tills jag får hjälp med en bike-fit. En bike-fit betyder att justera in cykeln så den passar din kropp. Man justerar sittställning och styre. Varje mm är viktig då man kommer sitta i nästa exakt samma position och göra nästan exakt samma rörelse i 400-500 mil i sommar. Det gäller därför att man inte sitter på ett vis så muskler snedbelastas eller sliter. Då kan onödiga skador uppkomma, och skador det vill man inte ha nu när våren är på intåg! Iallafall så vaknade benen lite smått och muskler som vilat under vintern aktiverades. 

Jag kommer ihåg känslan förra året vid samma tid när jag började min cykelträning och kvittot nu är att jag är betydligt starkare och bättre förberedd för denna säsongen, skönt!

Det har blivit 5st löppass, totalt ca 8mil.

Ovan är från Söndagens långpass på 30km, jag hade fruktansvärd ovilja att gå ut och springa i Söndags, det blåste, var kallt och blött och soffan så riktigt inbjudande ut. Känslan när man kommer tillbaka in efter ett pass är grym! Man vet att någon eller några av dom man ska tävla mot i sommar faktiskt hoppade över det passet och valde soffan, det är så jag tänker iallafall :)

Har medvetet inte sprungit lika många pass som man kanske velat, men istället fått in 2st långpass på 3 mil vardera. Skönt att se att benen fixar distanstärningen redan nu, men nu gäller det oxå att vara förståndig och inte bli för ivrig. 

Kroppen är inte 100% efter ryggproblemen, det drar ordentligt på baksida lår och säte under dagarna men problemet är inte där när jag är varm och rör mig. Jag försöker påminna mig att stretcha men tyvärr så slarvar jag med det, skärpning på den biten!
Intervaller har börjat läggas in på veckobasis och det börjar oxå märkas på farterna på kortare distanser.

Förutom ovan så har jag klämt in ett par pass på gymmet där fokusen varit att stärka upp bål och ben.

Jag försöker köra benövningar där jag jobbar med ett ben i taget, knäböj med en fot på en bänk bakom t ex. Dessa övningar ska vara bra för löpsteget säger dom som förstår sig på detta, och sen bygger jag upp muskulaturen så att jag klarar löpträningen och det tuffa slitage som långdistansträning innebär.

Roddmaskin är en grymt bra grej för att bygga upp styrka och kondition!

Summa summarum har det blivit 14 pass på 14 dagar och 2 vilodagar. En kvantitet jag hoppas hålla i framöver, bara kroppen håller och motivationen fortsatt är på topp.

Långsiktigt tänk gäller, det går inte att bara gasa och hoppas att det löser sig. Lyssna på kroppens signaler och vila när kroppen säger ifrån :)

Nu är det ny vecka och nya möjligheter, jag hoppas på sol och bara vägar för i slutändan så är det mycket på cykeln som det kommer avgöras för hur slutresultatet blir.
Jag har fått ca 20 mil ute, det betyder 380 mil kvar innan målet på 400 mil innan Kalmar alltså :)

Dear mr Fälting

Med mindre än 6 månader kvar till Ironman hoppas vi att träningen går som den ska.........

Det var det första mejlet jag öppnade idag :-) 

Det går bra, jag har fortfarande ont i ryggen men den blir bättre för var dag. Dom torrare vägarna och mildare klimatet gör att jag kan springa några luncher i veckan vilket är bra, slippa dom där mörka passen runt 21.00 som annars är alternativet :-/ 

Cykeln har blivit rastad några gånger och jag har börjat beta av mil efter mil mot målet på 400 mil innan jag står vid starten den 15:e Augusti, sen ska det ju springas och simmas lite oxå....och nått gympass ska in varje vecka.

Det sägs att man drabbas av AIDS efter man gjort Ironman, på riktigt så sägs det så. AIDS i detta fall står för "after ironman desice" Vad det betyder är att man efter sin Ironman känner en sån total tomhet, en ovilja att röra på sig alls. Träning finns inte på kartan. Man vill ingenting...

Det har inget med den krafttömning själva tävlingen ger, det har med den mentala energitömning av att genomföra ett för dom flesta väldigt långsiktigt mål, där du radikalt ändrat ditt liv, levt som en elitidrottare och jagat en dröm som varit din aldelles egna. 

Du har satt in timmarna, och själva målet har blivit personifierat med dig själv. När människor pratar med dig så pratar dom om förberedelserna inför din Ironman, frågar hur det går och stöttar och uppmuntrar för det mesta. 

När man då har gjort denna utmaning, som för mig är det största och tuffaste jag kan tänka mig. Vad händer då? Nu då......

Detta är en av dom saker som faktiskt oroar mig mest. Jag tycker om att förbereda mig fysiskt för utmaningen, det är inte svårt om man är motiverad. Tveklöst skulle vem som helst kunna göra detta, men dom flesta förstår inte poängen med att lägga varje ledig tid till att träna för en tävling man inte kommer vinna, inte kommer ens vara i toppen av. Man får dessutom betala 4500:- bara för att genomföra det. Men vem som helst skulle kunna göra detta, jag är inte annorlunda eller har andra förutsättningar än andra......jag har bara andra prioriteringar

Att sitta ensam på en cykel i timmar, eller springa flera mil själv ger en hel del tid för reflektion och funderingar, man hinner gå igenom en hel del bekymmer och problem och ibland blir man klokare och ibland är dom svar man kommer fram till oroväckande. Jag har kommit fram till att jag har ett ganska tydligt missbruksbeteende i vissa delar i mitt liv. Jag kan fullständigt gå upp i saker om jag ser en rak väg, som t ex att förbereda sig för en extrem utmaning som en Ironman. Vägen i detta fall är väldigt rak och tydlig.... Träna simning, cykling och löpning och träna förbaskat mycket. Då klarar du det. 

Ett missbruk är sällan bra, det innefattar ofta att försaka andra och att sätta sig själv och sitt missbruk före allt annat. Men det är i detta jag tror jag kan dra fördel av denna "gen" som jag har inbyggd i mig, för det är precis så jag tror det är. Vissa har den här "genavvikelsen" som gör att man blir missbrukare och vissa har den inte. Jag tror iallafall att man kan ta kontroll över sitt missbruk på ett alternativs vis, att man kan styra det. Man kan styra sitt missbruk mot något positivt, där du väljer att lägga tiden på att göra något produktivt. Vissa driver egna företag, andra läser 5 böcker i veckan eller löser 10 korsord om dagen. Det spelar ingen roll, så länge det gör dig till en gladare person samtidigt som ingen annan blir skadad eller sårad, känslomässigt eller fysiskt så kontrollerar du missbruket och inte vise versa.

Det är oerhört roligt att ha den här genen just nu, klockan ställs på 05.30 för att hinna simma före jobbet, löparskorna packas med för att springa på lunchen och cykeln är pumpad så man kan ta en sväng på kvällen. Men vad händer när jag har gjort min Ironman, när jag går i mål och har 3 års förberedelser samt målet för dessa bakom mig och inte framför mig?

Detta oroar mig mycket mer än själva tävlingen, tävlingen kommer gå kanon det vet jag. Blir jag skadad eller sjuk så är det troligtvis bortom min kontroll och det är ok, men när jag gått i mål räcker det då? Sätter man sig i solstolen och känner sig nöjd över vad man faktiskt presterat, eller måste man hela tiden sikta högre och värre för att hålla det i schakt? 

Ibland vore det skönt om lagom var nog, men så blir det nog aldrig..........

Cykelpremiär!!

VasaloppsSöndagem tillbringades i soffan detta år pga föregående veckas ryggskott. Jag var bitter över det ungefär till klockan 10.00, då insåg jag att allt händer av en mening :-) Stor eloge till alla krigare som tog sig i mål, 9 mil på skidor är långt och jobbigt under perfekta förhållanden. I Söndags var det allt annat än perfekta förhållanden!

Jag kan turligen nog träna dom tre grenarna i triathlon relativt problemfritt. I Söndags blev det en löptur på ca 2 mil, Måndagsmorgonen blev det simning sedan ett cykelpass utomhus på drygt en timme.

Ny cykel köptes i veckan oxå, så galet snygg! Jag stod i valet och kvalet mellan att gå på en tempohoj eller en racer. Jag kom fram till att jag troligtvis vill cykla fler tävlingar än bara triathlon och då föll valet på en "vanlig" racer. (Tempohojarna får nämligen bara användas till Triathlontävlingar)

"The Black Pearl" :)

Cykeln är en kraftig uppgradering mot min gamla hoj så det kommer bli spännande att se om det är någon skillnad, jag kommer troligtvis köra premiärpasset under Onsdagseftermiddagen, återkommer med utlåtande :)

Det är grymt skönt att framöver kunna fokusera på träning som inte är lika väderberoende som skidor. På med skorna och ut och spring bara, skiner solen så tar vi cykeln och regnar det så åker man till simhallen eller går ut och springer intervaller på löpbandet i garaget. Inga möjligheter till ursäkter med andra ord.

Står jag oförberedd vid starten i Kalmar så är det mitt eget fel, ingen annans

Tisdagskvällen speglar situationen man står inför varje vecka som heltidsarbetande tvåbarnsförälder.
Frun jobbade eftermiddag vilket innebär att jag hämtar på dagis. På tisdagar är tyvärr simhallen stängd på morgonen så träningen ska helst bli av på lunchen eller före jobbet. Igår var det mycket på jobbet så det blev en kortare lunch och ingen träning, hem och hämta barnen och fixa mat och städa.
Leka med dottern och läsa med sonen innan båda är i säng vid 20.00 tiden. Då är man rätt slut....

Men...

Det är bara att bita ihop och dra på sig skorna och gå ut i garaget och springa, igår blev det intervaller på bandet, stirra in i väggen och tugga tills låren skriker och det känns som att andas genom ett sugrör. Snabbt och effektivt och avklarat på ca 45 min

Pannkakor bestämde dottern och det tog säkert 30 min att göra ren köket efter :)

I motvind lyfter Draken

Ja det sägs ju så, men det är ändå tufft när det inte riktigt vill ge sig.

Hela vintern har bestått av sjukdomar och skador. Tränat bra däremellan och sen ett bakslag. Iochmed att Vasaloppet varit ett mål med vinterns träning så har man inte haft svårt att hitta motivationen att sätta igång efter dom bakslag som blivit. Men idag fick man ta ett tufft beslut....

Inget Vasalopp 2015!

En oldtimers match med gamla lagkamrater i Lördags slet upp ett ordentligt ryggskott, och när man inte kan sätta på sig strumpor själv så är man inte redo för ett Vasalopp.....det blir liksom så kallt åt fötterna att åka utan strumpor :-/

Skämt åh sido är jag ganska stolt över beslutet ändå, på ett vis...

Jag brukar inte tänka förståndigt i dessa lägen, jag brukar inte tänka långsiktigt.

Det hade kanske gått att köra på Söndag, jag hade kanske känt mig 90% på Lördagen och bestämt mig för att prova.......men till vilket pris? 

Mitt mål är 15 Augusti och jag har tänkt igenom detta 1000 gånger sedan i Lördags. Är det värt risken att förvärra något, att förstöra 2 månaders träning framöver eller ännu mer? Svaret är självklart nej....

Det var grymt skoj att träffa alla gamla lirare igen, många är fortfarande riktigt duktiga och skulle inte göra bort sig i seriesystemen. Leksands lagkapten från förra året Gabbe Karlsson dominerade på backen (centeruppsättningen var full :-), Mörrum legendaren och fd Leksandspelaren Ola Sundberg fick bilda kedja med sönerna som även dom spelat i Borlänge. Häradsbygdens skridskovurtios Blomstrand kunde fortfarande dela ut proppar. En riktigt rolig Lördag......som slutade efter 2 byten för mig :-(

Nu gäller det att göra som en blöt hund och skaka av sig detta nederlag, börja blicka framåt. Sluta se mig själv som en skidåkande trithlet utan istället se mig själv som bara en triathlet. All träning, och jag menar all träning från den här punkten kommer vara relaterat till dom tre grenarna i en IronMan......men först ska ryggen läka så man inte går på fler minor. Jag ska den 1:a Augusti 2015 göra mitt sista riktigt tuffa långpass, efter det är det 2 veckor lugn träning varav sista veckans träning kommer göras på plats i Kalmar.

Det är helt enkelt bara att börja fokusera på den 4 år långa målsättning man haft. För nu finns inget annat i vägen......förutom ett ryggskott då :)