Känslan!

En bra start på dagen :-)

I vissa perioder så undrar man vad man håller på med, folk frågar om hur träningen går och man svarar någonstans mellan var man vill vara och var man verkligen känner sig vara. I alla fall för stunden. Jag har sista 2 veckorna känt mig som allt annat än en kommande Ironman. Träningen har gått tungt och resultaten på träningen allt annat än bra. Jag har känt mig tung i kroppen och totalt orkeslös.

Förståndet säger att jag borde ha vilat, lyssnat på kroppen och väntat ut förkylningen en extra dag men jag vill ju så himla gärna, jag vill mer än något annat komma till tillståndet jag ser mig själv vara när jag sluter ögonen och påminner mig varför jag gör dom här passen, varför jag måste fortsätta mata fast jag just idag inte vill.

Varje pass dom senaste 2 veckorna har varit orkeslösa och tunga. Varje pass fram tills Söndagens denna vecka, då hände det något!
Söndagen var första gången jag känner mig sjukdomsfri och det visade sig oxå på skidpasset i Bergebo där 3 vändor upp för Igeltjärn kördes på blanka skidor, bara glid. Inget speciellt med det om man heter Staffan Larsson eller Daniel Tynell såklart, egentligen inte för någon van skidåkare. Men i mitt fall så har jag aldrig gjort det förut.

Jag hade ingen klocka på mig så jag har inte koll på puls eller fart. Men känslan....oj oj oj känslan.
Känslan när man hugger ner stavarna i snön i högt tempo och andas hårt. Man passerar alla och blir inte passerad av någon. Känslan när man kört 21km och inte känner sig anfådd då man tagit 30sek paus för att dricka lite. Den känslan i det här läget är som ett gift eller en drog!
Jag slits mellan viljan att dra på mig löparskorna och ge mig ut på ett andra pass direkt efter, bara för att få känna den känslan igen, jag slits mellan den känslan och mellan förståndet som säger "skynda långsamt, låt kroppen vila oxå"

Jag vet att man måste vila, att kroppen gör framstegen jag vill ha när den vilar och inte tränar.
Träning bryter ner kroppen, vilan bygger upp den. Men känslan jag talar om får man inte när man vilar, den får man när man misshandlar kroppen och kroppens svar är "kom igen då!!, du knäcker mig aldrig!!" :-D

Måndagskvällen följdes upp med 12km löpning i bekväm fart medan sonen körde friåkning på uterinken, 6 varv runt sportfältet på lite för isig cykelväg för att kalla det avslappnat, men galet skönt pass igen, kändes som jag kunde springa hur långt och länge som helst......känslan! :)

I veckan börjar skid-VM, men för mig är det tävling i Malung på Söndagen. Skinarloppet är ett seedningslopp på 45km, jag bommade som sagt 4:e led med 3 ynka minuter sist så det är självklart målet denna gång. Det är nog absoluta nivån för någon som mig som inte kan åka skidor men har en helt ok grundkondition vid det här laget. Jag blir grymt avundsjuk på¨killarna och tjejerna som får det att se så enkelt ut, skidor som crawl. Där är jag inte, utan måste bli bättre än dom på andra vis. Jag måste bli starkare rent konditionsmässigt och styrkemässigt. Jag kan inte jobba ikapp 25 års teknikträning på en sommar eller vinter. Men jag kan träna min kondition och styrka så pass bra att jag suddar ut differensen så mycket som möjligt ändå

Tisdagskvällen bjuder på 2 timmar distanspass på skidor i Bergebo med Andreas Martinsson, han som var så gaaalet långt efter på Evertsbergsrännet :) Han kör Skinnarloppet oxå så vi ska diskutera ihop om vi ska försöka hjälpa varandra in i 4:e. Det vore grymt skoj att teamåka in på bättre position.
I morgon ska det bli intervaller i Bergebo efter grabbens hockeyträning och Fredag körs ett lättare skidpass på ca 60-90 minuter. Sen är det som sagt tävling igen på Söndag, vi hoppas på en bra känsla :-)