Mina försök att få bukt med problemet görs oftast på morgonen vid 06.30 i Maserhallen. Det är minst folk då och tanterna som tränar samtidigt som mig ger mig moderliga och sympatiska blickar.
Jag får fasen inte till det, 50 eller 100 meter är en kamp för överlevnad.
Jag gissar att det måste se ut som jag försöker slå ihjäl vattnet med händerna så det slutar göra sån satans till motstånd när jag simmar! I morgon bitti är det nya tag, om jag har tur så faller någon typ av polett ner under natten och jag simmar som en delfin i morgon!
Jag har tillsammans med en kompis som oxå ska göra sin första IronMan nästa år anlitat en privatlärare. Jag tror att simläraren ser mig som sitt projekt för 2015.
Han för nog en liknande blogg där han skriver om sin omöjliga uppgift, sin långsiktiga plan och livs största prövning. Att få Patrik att kunna crawla!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar