Efter jag slutade med Ishockey så har vintrarna varit ett enda långt elände till årstid, skotta snö, kallt osv. Sen hände något, någon typ av kris infann sig och jag fick för mig att Vasaloppet såg skoj ut. Blåbärssoppa och bullar, lite av en förlängd skolutflykt där alla gick i mål med ett leende.
Ner på Intersport och införskaffade ett par skidor av märket Madshaus i slutet av Januari och sen ut i spåret. 20mil samlades ihop innan Öppet Spår. 20 mil totalt som skidåkare är det jag talar om alltså.
Då är det bra att man får hjälp av folk som vet vad dom talar om, Torbjörn som jobbar på Centrumbutiken har nämligen åkt Vasaloppet på under 4 timmar :)
Vasaloppet lyckades jag inte få en startplats till men däremot Öppet Spår som är samma sträcka och bana.
Idag ser jag tillbaka på äventyret som min första "Nära döden upplevelse"
Jag kände mig stundtals som en oljemålning med ett humoristiskt motiv som någon ställt i spåret, folk susade förbi och log åt mig medan jag var totalt oförmögen att röra mig framåt. Det tog mig 8 timmar och 10min att ta mig dom 9 milen det året....med mycket bra snöförutsättningar bör tilläggas!
(Nu när jag skriver inser jag att Torbjörn hade med andra ord hunnit duschat, ätit, vilat en stund, tagit bilen hem till Borlänge och gått och sett Sagan om ringen på bio innan jag gått i mål om vi startat samtidigt....)
Lärpengen av detta var "Underskatta ALDRIG en tävling och kom ALDRIG oförberedd till en startfålla igen"
Alla som tar sig igenom denna distans på skidor har förtjänat min respekt, det är grymt långt! Men om man då gör det rätt från början så blir det däremot jätterolig tävling och ett jättebra sätt att behålla formen över vintern och samtidigt få dom välbehövliga långpassen.
Förra sommaren åkte jag ca 20mil rullskidor, sprang mycket terränglöpning och samlade trots den dåliga vintern på mig ca 50mil skidåkning på snö. I år åkte jag samma tävling och det tog 6.30, med riktigt bedrövliga snöförhållanden bör tilläggas. Av dom ca 10 000 som startade på Söndagens Öppet Spår så var det drygt 400st som åkte snabbare än mig.
Mitt mål för 2015 är att åka Vasaloppet på medaljtid, för detta krävs ca 5.45
För mig är det ett väldigt tufft mål såklart och det är mycket som ska stämma för att jag ska ha chans att klara det målet, jag är nämligen ingen duktig skidåkare :-/
Att sätta mål för mig handlar om att det ska vara en 75% chans att man faktiskt misslyckas.
Det är väl ingen utmaning när man vet att man kommer klara det?
Många säger att man "bara ska genomföra" men jag förstår inte varför man inte lika gärna kan "genomföra så bra som jag absolut bara kan"
Kriga från start till slut, sen om det tar 5 timmar eller 10 spelar ju verkligen ingen roll.
Men att jag vet att jag gjorde mitt bästa....DET spelar all roll i världen!
Jag kan inte sätta ett mål att jag ska vinna ett Vasalopp, eller göra en Ironman under 10 timmar 2015, men jag sätter mål som jag vet att jag KANSKE når om jag gör allt jag i min värld kan i förberedelser och slit. I det läget så spelar inte tider eller placeringar någon roll.
Känslan att stå vid en startlinje och veta att man gjort allt man kan, man är förberedd som man bestämt. Den känslan är den bästa, det som händer under själva tävlingen är saker som du inte kan påverka där och då. Väder, material osv sker ändå....allt man kan göra är att förbereda sig så bra man kan
Nu gäller det att vara beredd när flingorna kommer, jag var in på Intersport igår och testade Salomons ställ som passar för både skidåkningen och för löpningen i kallare klimat. Till skillnad från budgetvarianter så andas dessa plagg och samlar inte svetten i kläderna vilket inte är så skönt när man är ute och kör. Perfekt för mig som både springer och åker skidor på vintrarna, nu gäller det bara att bestämma sig för vilken färg man ska ha :-)
Då är det bra att man får hjälp av folk som vet vad dom talar om, Torbjörn som jobbar på Centrumbutiken har nämligen åkt Vasaloppet på under 4 timmar :)
Vasaloppet lyckades jag inte få en startplats till men däremot Öppet Spår som är samma sträcka och bana.
Idag ser jag tillbaka på äventyret som min första "Nära döden upplevelse"
Jag kände mig stundtals som en oljemålning med ett humoristiskt motiv som någon ställt i spåret, folk susade förbi och log åt mig medan jag var totalt oförmögen att röra mig framåt. Det tog mig 8 timmar och 10min att ta mig dom 9 milen det året....med mycket bra snöförutsättningar bör tilläggas!
(Nu när jag skriver inser jag att Torbjörn hade med andra ord hunnit duschat, ätit, vilat en stund, tagit bilen hem till Borlänge och gått och sett Sagan om ringen på bio innan jag gått i mål om vi startat samtidigt....)
Lärpengen av detta var "Underskatta ALDRIG en tävling och kom ALDRIG oförberedd till en startfålla igen"
Alla som tar sig igenom denna distans på skidor har förtjänat min respekt, det är grymt långt! Men om man då gör det rätt från början så blir det däremot jätterolig tävling och ett jättebra sätt att behålla formen över vintern och samtidigt få dom välbehövliga långpassen.
Förra sommaren åkte jag ca 20mil rullskidor, sprang mycket terränglöpning och samlade trots den dåliga vintern på mig ca 50mil skidåkning på snö. I år åkte jag samma tävling och det tog 6.30, med riktigt bedrövliga snöförhållanden bör tilläggas. Av dom ca 10 000 som startade på Söndagens Öppet Spår så var det drygt 400st som åkte snabbare än mig.
Mitt mål för 2015 är att åka Vasaloppet på medaljtid, för detta krävs ca 5.45
För mig är det ett väldigt tufft mål såklart och det är mycket som ska stämma för att jag ska ha chans att klara det målet, jag är nämligen ingen duktig skidåkare :-/
Att sätta mål för mig handlar om att det ska vara en 75% chans att man faktiskt misslyckas.
Det är väl ingen utmaning när man vet att man kommer klara det?
Många säger att man "bara ska genomföra" men jag förstår inte varför man inte lika gärna kan "genomföra så bra som jag absolut bara kan"
Kriga från start till slut, sen om det tar 5 timmar eller 10 spelar ju verkligen ingen roll.
Men att jag vet att jag gjorde mitt bästa....DET spelar all roll i världen!
Jag kan inte sätta ett mål att jag ska vinna ett Vasalopp, eller göra en Ironman under 10 timmar 2015, men jag sätter mål som jag vet att jag KANSKE når om jag gör allt jag i min värld kan i förberedelser och slit. I det läget så spelar inte tider eller placeringar någon roll.
Känslan att stå vid en startlinje och veta att man gjort allt man kan, man är förberedd som man bestämt. Den känslan är den bästa, det som händer under själva tävlingen är saker som du inte kan påverka där och då. Väder, material osv sker ändå....allt man kan göra är att förbereda sig så bra man kan
Nu gäller det att vara beredd när flingorna kommer, jag var in på Intersport igår och testade Salomons ställ som passar för både skidåkningen och för löpningen i kallare klimat. Till skillnad från budgetvarianter så andas dessa plagg och samlar inte svetten i kläderna vilket inte är så skönt när man är ute och kör. Perfekt för mig som både springer och åker skidor på vintrarna, nu gäller det bara att bestämma sig för vilken färg man ska ha :-)
Svart&gul hade min dotter sagt som invaggad AIK:are. Är i detta fall benägen att hålla med henne 😉 härligt att följa dig på denna resa. Keep upp the good working du gör ett otroligt jobb med din träning, kost och blogg.
SvaraRaderaTack Lotta, vad glad jag blir att höra! Jag tycker det är lite väl tidigt att slå på stora trumman med berömmen än, just nu är man bara anmäld :) Svart & Gul får det bli då ;-)
SvaraRadera