Den 25:e Maj gick Blodomloppet i Borlänge, 10km löpning på en bana jag sprang även i fjol.
Jag tvekade en del om jag skulle ställa upp i år, jag har inte tränat för att springa snabbt och saknade pass i tävlingsfart som jag hoppades kunna ligga på.
Men eftersom jag tränat mycket mer i år och känner mig starkare så var det lite spännande att se hur man låg till på en distans man inte fokuserat på.
På många vis är det betydligt värre att springa 10km än 30km.
På ett 10km lopp så ligger man på rött, nära maxpuls hela loppet. På ett 30km lopp så försöker man disponera på ett annat vis och tröttheten på längre pass kommer främst i benen och att man tömt kroppen på energi.
Jag la om träningen sista veckan inför Blodomloppet, cyklade endast ett pass och sprang 2 intervallpass. Däremellan vila benen och förhoppningsvis känna sig stark tills loppet.
Jag lekte med tanken att springa runt 40 min, kanske med rätt omgivning och rätt dag t om komma under 40. Rätt så dumt att sikta så när man inte testat springa den farten själv och hade ingen aning om hur benen skulle svara efter 5-6 km i det planerade tempot.
Lillebror jobbade sig under 50min på milen!
Jag valde att ställa mig långt fram till höger vid starten, kanske 5 rader med löpare framför mig. Till höger så jag skulle kunna springa innerkurva istället för yttervarv mot sportfältet.
Planen var att gå ut i 4.10/km tempo första 3km och sen öka ner mot vätskestationen vid Mellsta. Hålla farten i uppförsbacken mot Övre Tjärna och in i mål.
Planen föll efter ca 600 meter då en kompis påtalade att vi höll 3.50 tempo. Därefter försökte jag hitta tempot genom att springa på känsla men det var inte lätt och saknaden av fartpass märktes tydligt då jag vissa kilometertider höll 3.50 tempo och andra höll 4.15 tempo. För att springa ett bra lopp så ska km tiden inte fela mer än max 5sek på en så platt bana och detta blev på tok för ryckigt.
Jag lämnade pulsbandet hemma för att slippa bli stressad över att pulsen låg högt och fokuserade istället på att springa på känslan. Jag försökte ligga på en belastning som är obekväm men ändå så man kan nöta på i 40 min. Jag hade en riktig dipp efter ca 7km då jag fick lov att sänka farten för att få ner pulsen. Sista kilometern var fruktansvärd som väntat och jag tömde det sista jag hade på upploppet.
En rolig notis är att förra veckan hade InterSport en löparskola som jag var med på och vinnaren i årets lopp var faktiskt en av coacherna, en trevlig smålänning som var väldigt duktig att visa övningar och ge tips.Vinnartiden blev lite över 31min vilket är 10min snabbare än mig, ett snitt på 3min per km.....galet
Sammanfattning av tävlingspremiären för mig är hursomhelst följande:
Trots dåliga förberedelser med fartpass så borde kunnat springa smartare och kommit ner under 41 iallafall, 40 var för tufft denna gång så är det bara.
Tiden 41,33 (snitt 4.09 per km) som jag sprang in på är personbästa på milen med över 30sek! Man ska alltid glädjas över personbästan, ett pers är ett pers :)
Min placering var oxå frän, plats 100.....med andra ord topp 100 om någon frågar framöver :)
Jag har haft känningar i vaderna sista veckorna och dom har varit stumma och smärtat mellan passen, Blodomloppet var premiärpasset med vadstöd från Compressport, köpta på InterSport för runt 350:-, en billig peng skulle det visa sig då jag kunde springa helt utan känningar i vaderna. En grymt bra produkt som jag kommer använda på samtliga asfaltspass framöver och även mellan passen!
Dessa kan jag varmt rekommendera!!
Blodomloppet är ett fantastiskt evenemang, jag läste att man fick in 300 nya blodgivare på Måndagen bara! Sen tycker jag inte man tar tillvara på den stora samling människor som är där och fortsätter folkfesten in på kvällen, man får sin Icakasse och äter en macka i gräset sen åker man hem. Var är musiken och försäljningsställena? Men det kanske bara är jag som tycker....:)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar