Prioriteringar

Att försöka få ihop träningstimmarna man har som mål att komma upp i varje vecka är ett pussel, särskilt när man gör det som familjeman och pappa till 2 härliga barn som är aktiva så som en 2 åring och en 7 åring ska vara :) 

Jag bestämde mig direkt att jag måste prioritera bort många saker inför denna satsning, men ingen av dom sakerna ska vara barnens och i minsta möjliga mån inte heller Veronicas.

Jag "prioriterar bort" (om vi nu ska kalla det så) utekvällar på krogen, biokvällar, afterworks osv.

Vid ett enda tillfälle detta året missade jag ett evenemang för min son. Han hade fotbollsmatch och jag skulle en vecka senare cykla Vätternrundan. Jag valde bort fotbollsmatchen då jag var tvungen att göra sista långpasset på cykel, något man avslutar en träningsperiod med inför tävling. Jag hade grymt dåligt samvete och passet var bedrövligt. 

Min 7 åring är en kille som är väldigt trygg i sig själv, han skulle klara att jag inte såg varje match. Men jag är betydligt blödigare, jag vill inte missa en enda...

Jag gör den här satsningen tillsammans med min familj, inte på bekostnad av deras egna intressen. Jag tränar när andra pappor och mammor inte klivit upp än, och när andra väljer att lägga en eller två timmar framför tv:n på kvällen med en öl så sitter jag på cykeln eller springer en vända.

Det kommer inte att vara så för evigt, jag jobbar väldigt målmedvetet mot ett mål som jag vill genomföra. Jag vill visa mina barn att deras pappa är en sån som genomför saker, som klarar saker alla kanske inte skulle göra. När jag målar upp det perfekta scenariot om hur tävlingen kommer utspela sig den 15:e Augusti nästa år, så är det nästan alltid samma bild. Att jag går över mållinjen när det fortfarande är ljust ute (sista går i mål 23.00 nämligen) och jag kramar om Veronica och barnen. Jag hoppas att Malte som då är 8 kan lära sig något, inte att springa cykla eller simma. Utan att man ger inte upp, man fortsätter fast det är jobbigt.

Oavsett hur mycket jag förbereder mig så kommer jag många gånger under loppet vilja bryta, jag kommer ha fruktansvärt ont. Mina lår kommer få kramp och jag kommer vara helt tom på energi. Allt detta vet jag. Anledningen till att jag vill träna så mycket som möjligt innan är för jag vill hellre ha kramp i låren i 10km än i 30km när löpningen påbörjats. Jag vill inte stå vid starten och undra om jag gjort allt jag kunnat för att förbereda mig, jag vill njuta av vetskapen att jag gjort det.

Jag tror att jag lär mina barn, främst Malte som är äldst något man inte kan lära sina barn från läktaren eller i soffan eller i bilen på vägen hem från en fotbollsmatch. 

Jag hoppas det iallafall.