Sätt dig i solstolen och ta en öl för i helvete!!!

Man får höra mycket intressanta påståenden av allvetare och förstårsigpåare när man gör något sånt här som jag försöker göra just nu.

Av anledningar som jag inte kan begripa så blir vissa människor provocerade av att man rör på sig, att man försöker nå ett mål och att man satsar på sig själv också.

Tydligen ska man när hockeykarriärer och fotbollskarriärer avslutats träna på sin höjd en till två gånger i veckan, detta ska vara antingen gym eller promenader. Avviker du från detta är du med största sannolikhet en dålig pappa.

Men istället för att gräva ner mig och bli trött och besviken på dessa människor så säger jag istället TACK! För utan dom blir det garanterat ett till två pass mindre i veckan ;-)

Det är en enorm drivkraft att fortsätta provocera, inte med ord utan i dessa fall med handling. För jag VET att jag genom detta är en bättre pappa än innan. Jag orkar vara med mina barn mer. Jag hjälper till mer hemma än tidigare och är en friskare och gladare människa :)

Nu är det ju faktiskt tur att denna grupp är en minoritet och förtjänar inte mer utrymme än vad som precis skrivits, mycket roligare är det dock att skriva om er som önskat lycka till, pushat och peppat och varit glada för min skull. Dom flesta förstår inte riktigt varför man väljer just en IronMan, men mina vänner och familj och överraskande många fler stöttar ändå.

För många fler än jag kunnat gissa till förstår folk vad det är man håller på med, och man förstår också varför man gör det.

Att skriva några gånger per vecka i denna kolumn har gett mig mycket mer än vad jag trodde från början. Folk kommer fram och önskar lycka till, frågar hur det går och undrar vad man har för upplägg.
Jag måste erkänna att när förslaget om att skriva detta dök upp så var jag mer än lite tveksam. Resan mot detta mål har jag hela tiden sett som min egen. Jag har inte känt något behov av att skylta med den.

Människor förstår syftet med att överraska sig själv, att utmana sig själv och sluta hoppa på tårna i den grunda delen av bassängen och faktiskt ge sig ut på den djupa.
Människor i min ålder kanske mer än någon annan.

Det är vi som passerat 30 som relativt nyligen insett att dom idrottsliga drömmar vi hade under så lång tid av vår uppväxt inte kommer infrias, vi inser att vi kommer inte stå på den där fyllda arenan vi så gärna ville stå på. Vi kommer inte spela mot dom bästa eller nå dit vi ville. Vad vi gör då (mig inkluderat) är att vi liksom ger upp och börjar klämma in oss in i den där mallen och försöka passa in. För att sticka ut verkar fortfarande vara lika obekvämt för många vuxna som det var i skolåldern?

För er som inte har småbarn och inte ser mer på barnprogram än på nyhetsmorgon på morgnarna kan jag informera att Alfons Åbergs pappa är 34 år gammal!!! Alfons pappa! Ni vet, den tunnhåriga gubben som går i tofflor och röker pipa och läser tidningen hela dagarna.....han ska enligt serien vara 34 år gammal.....jag bara säger det :)

Om jag misslyckas, blir skadad eller tvingas bryta så är det ok. Jag kommer inte göra det för att jag är oförberedd och då ÄR det ok. Jag kommer se tillbaka på det här året när jag är för gammal för att röra mig utan att ha ont, när jag är för gammal för att ha en chans att klara det som krävs för att träna för något sånt här.. Jag kommer kunna se tillbaka och tänka att det året klev jag ur mallen och satsade.

Jag kommer INTE i detta avseende titta tillbaka och tänka "tänk om", i detta fall ska jag titta tillbaka och tänka "TÄNK ATT" :)

Nedan är en fantastisk film från 2014 års tävling, den ger mig gåshud varje gång