Men igår var det 200 dagar kvar till IronMan Kalmar!!! :)
Så hur ligger man till då med Projekt Ironman?
Viktmässigt ligger jag ca 4-5kg över vad jag trodde jag skulle ligga på så här i månadsbrytet mellan Januari och Februari. Orsaken till det är mest den uteblivna snön som gjort det svårt att få in några långpass i träningen. Långpassen görs i lite lägre puls där målsättningen är en jämn fart och en jämn puls. Det är optimalt för förbränningen, fettet börjar förbrännas efter 45min sägs det så en löptur på 2 timmar är bra om man vill bli lättare. Ingenting jag oroar mig jättemycket över, särskilt inte nu när snön äntligen kommit. Men ändå något jag uppmärksammar och ska försöka på ett hälsosamt och långsiktigt sätt försöka åtgärda. Hellre ner 5 hekto i veckan än stressa fram och tappa 1-2 kg i veckan. Det senare alternativet har gjorts under en tidigare del av min resa mot Ironman men träningskalendern visar väldigt tydligt resultatet av att "svälta sig" samtidigt som man tränar. 3 veckors träning, en vecka sjuk, 3 veckor träning, 1 sjuk osv osv. Inte riktigt något som kommer vara ett vinnande koncept i år. Nu är det kontinuitet som gäller, lyssna på kroppen, strunta i onyttigheterna (som slarvats med periodvis även i år) Med 200 dagar kvar till start så tar vi nu nästa kliv i träningen, ökar mängden ytterligare ett steg för att vänja kroppen för vad komma skall!
Idag ligger jag på 30 effektiva träningstimmar i månaden, helt ok med tanke på var man kommer ifrån. Med "effektiva" så menar jag i rörelse, inte hur länge man var på gymmet......att sitta på en bänk och diskutera personbästan med en Redbull i handen räknas inte som effektiv träningstid, det kallar jag tid borta från familjen. Jag måste jobba upp mig till målet som är ett snitt runt 12-15 timmar i veckan. Det går inte bara att börja där och sen hoppas att det löser sig, som med allt annat måste man jobba sig dit annars går kroppen sönder och en skadad kropp genererar inga träningstimmar.
Clas Björling som jag skriver lite om nedanför säger "kör hårt, kör smart" och han har en poäng....
En viktig del för mig som inte har en coach i satsningen är att ta hjälp av människor med mer erfarenhet än mig och som är duktiga på det dom gör. Rådgivare och förståsigpåare finns det mängder av så det gäller att sålla lite mellan vilka man väljer att faktiskt lyssna på.
Emma Johansson är en arbetskamrat som bjudit med mig på Orienteringsträningen på Tisdagarna i Bergebo, Hon är ett väldigt bra exempel. Emma kom för några veckor sedan hem från Australien där hon sprungit 2 världscuptävlingar och kommit 3:a och 5:a. (1:a båda tävlingarna kom världsmästarinnan Tove Alexandersson) För en amatör som mig själv så är det kanon att ha någon man kan bolla ideèr med som vet precis vad som krävs! Emma tipsade mig om att tänka ut en träningsplan som börjar med själva tävlingen Ironman och sedan backa. Tänka var man ska stå veckan före, 2 veckor före, 3 veckor före osv. Det är ett bra tips som ökar förståelsen för att man måste planera sitt år noga för att vara starkast när det gäller, och samtidigt frisk och hel samtidigt!
En annan kompis jag ringer ibland för att rådfråga med är Clas Björling.
Clas hade svenska rekordet på Ironmandistansen i 6 år, han har fortfarande rekordet på löpsträckan på Ironmandistansen för en Svensk triathlet. Han har sprungit den avslutande Marathon löpningen som avslutar Ironmantävlingen på smått fantastiska 2.41!! Bryt ner det i kilometertid så springer Clas maran i en Ironman i högre fart......än segertiden på många älvrundor (4,6km) är, då man får en känsla av farten menar jag......
En viktig del för mig som inte har en coach i satsningen är att ta hjälp av människor med mer erfarenhet än mig och som är duktiga på det dom gör. Rådgivare och förståsigpåare finns det mängder av så det gäller att sålla lite mellan vilka man väljer att faktiskt lyssna på.
Emma Johansson är en arbetskamrat som bjudit med mig på Orienteringsträningen på Tisdagarna i Bergebo, Hon är ett väldigt bra exempel. Emma kom för några veckor sedan hem från Australien där hon sprungit 2 världscuptävlingar och kommit 3:a och 5:a. (1:a båda tävlingarna kom världsmästarinnan Tove Alexandersson) För en amatör som mig själv så är det kanon att ha någon man kan bolla ideèr med som vet precis vad som krävs! Emma tipsade mig om att tänka ut en träningsplan som börjar med själva tävlingen Ironman och sedan backa. Tänka var man ska stå veckan före, 2 veckor före, 3 veckor före osv. Det är ett bra tips som ökar förståelsen för att man måste planera sitt år noga för att vara starkast när det gäller, och samtidigt frisk och hel samtidigt!
En annan kompis jag ringer ibland för att rådfråga med är Clas Björling.
Clas hade svenska rekordet på Ironmandistansen i 6 år, han har fortfarande rekordet på löpsträckan på Ironmandistansen för en Svensk triathlet. Han har sprungit den avslutande Marathon löpningen som avslutar Ironmantävlingen på smått fantastiska 2.41!! Bryt ner det i kilometertid så springer Clas maran i en Ironman i högre fart......än segertiden på många älvrundor (4,6km) är, då man får en känsla av farten menar jag......
Clas är precis som jag född och uppvuxen i Mockfjärd, jag minns att man tyckte han förlorat förståndet när han berättade vad han gjorde och hade någon sagt till mig då att jag 15 år senare själv skulle vara anmäld för att försöka genomföra samma sak så hade jag inte riktigt trott på den personen. Nu går det inte att jämföra det jag ska göra med det Clas gjort, skillnaden på sättet det kommer genomföras är självklart enorm. Men jag kommer simma lika långt, cykla lika långt och springa lika långt....jag kommer bara att göra det under lite längre tid :)
Det både Emma och Clas har gemensamt är att dom valt att satsa allt på idrotter som inte kommer göra någon av dom till miljonärer, pengar har inte haft någonting med drivkraften eller målet att göra på deras väg mot världstoppen. Man får ha vilka åsikter man vill om Triathlon, orientering, landsvägscykling osv. men träna hårt det kan dom, bita ihop det kan dom och enligt mig så gör dom det för den absolut bästa av anledningar.......självkänslan!
Det både Emma och Clas har gemensamt är att dom valt att satsa allt på idrotter som inte kommer göra någon av dom till miljonärer, pengar har inte haft någonting med drivkraften eller målet att göra på deras väg mot världstoppen. Man får ha vilka åsikter man vill om Triathlon, orientering, landsvägscykling osv. men träna hårt det kan dom, bita ihop det kan dom och enligt mig så gör dom det för den absolut bästa av anledningar.......självkänslan!
Belöningen ger dom sig själva efter ett stenhårt pass i skogen eller på vägarna i form av just självkännedomen att du gjort rätt. Du behöver inte höra från någon annan att du varit duktig när du själv sitter på facit. Du vet när du bara gett 99% och då spelar det ingen roll att någon annan tycker du varit duktig, och du vet när du gett 100% och då är det ännu mer ointressant vad någon annan tycker.
Jag har oerhörd respekt för det synsättet och om man kan ta med sig det inställningen i övriga livet, arbetsliv och familjeliv så tror jag man skulle må bättre och bli framgångsrik i vad man än tar sig för.
Fokus för mig är fortsatt skidåkning, jag gjorde faktiskt klart med startplatsen till årets Vasalopp igår så nu finns ingen återvändo :) Jag står just nu i startled 5 och det är väl ungefär där jag hör hemma. Planen är att åka ytterligare ett seedningslopp på Lördag, med optimala förutsättningar så kanske jag kan kriga mig fram till startled 4, men det är ungefär den klass jag håller skulle jag gissa. Jag är i skrivande stund hemma med 2 febriga barn så vi sätter inga löften angående Lördagens deltagande. Är jag frisk så åker jag, jag nöjer mig med att lova så mycket :) (sena kvällspass som nedan bild visar är fortfarande melodin)
Trots bristande skidkunskaper så har jag höga målsättningar för Vasaloppet, målet är att åka under 6 timmar. Jag vet att jag kan klara det då Vasaloppet handlar om att kriga, lura huvudet att övertyga kroppen att fortsätta hamra ner stavarna i snön. Krigandet är något man kan träna på, man kan absolut bli bättre och utveckla sin "bita ihop" sida. Ett enkelt sätt är att ´köra tävlingar av alla former. Där hittar man dom sista 15% som man inte trodde sig ha. Jäklar vad jag längtar till Vasaloppet och smärtan en långdistanstävling har med sig :)
Jag hade turen att vinna en månads träning på ett gym i centrum i början av Januari, perfekt sätt att komma åt cyklingen! Jag har försökt köra några pass i veckan där jag börjar med ett spinningpass på 45min och sen springer ca 30-40min på bandet efter. Ett så kallat "brickpass" där benen får känna på övergången mellan cykel och löpning. Jag blåser på så hårt jag kan på spinningen och sen försöker jag hålla en jämn fart på löpningen efter, en jämn fart i det tempo jag hoppas kunna hålla på Maran i Augusti vilket är 5min per kilometer. Varje mil tar 50minuter och maran skulle då ta ungefär 3.30, efter 3900meter simning i havet och 18 mils cykling alltså. Ett väldigt tufft mål för mig men om jag följer planen och håller mig hel och skadefri så är det inte omöjligt, jag uppskattar det till 25% möjlighet att klara det.......viktigt är att jag faktiskt ser det som 25% chans att med rätt förberedelser fixa det, att det är 75% chans att misslyckas tänker jag inte ett dugg på. Vi får se, det är en bit kvar 😄
Fram tills dess, så får man helt enkelt försöka hitta träning i vardagen, spark t ex som är ett utdöende transportsätt pga sina väderleksbegränsningar (kläderna känns igen från en skyltdocka i tidigare inlägg, jag vann förhandlingen med frun) :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar